STOCKHOLM 20110804 Fˆrs‰kringskassan p Klara V‰stra Kyrkogata i Stockholm. Foto Christine Olsson / SCANPIX / Kod 10430

Foto: Christine Olsson/TT

ARBETET DEBATT. Lösningen för att minska den höga sjukfrånvaron i Sverige ligger inte i att urholka sjukpenningsystemet. Det framkommer i Folksams rapport Välfärdstendenser, skriver Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam.

Sjukfrånvaro och sjukpenning har debatteras livligt sedan 1980-talet. Debattens intensitet följer vanligtvis variationen i sjukfrånvaron och kostnaden för sjukpenningen. Det är avgrundsdjupt mellan toppar och dalar sedan den allmänna sjukpenningen infördes 1955. Det högsta sjukpenningtalet på 25 dagar per försäkrad noterades 1988, till en kostnad som motsvarade 2,88 procent av BNP.

Därefter sjönk sjukpenningtalet de följande tio åren för att sedan nå en ny topp på nästan 19 dagar 2002. Därefter minskar sjukpenningtalet fram till 2010 till sin lägsta nivå någonsin, endast sex dagar, vilket tog 0,48 procent av bruttonationalprodukten (BNP) i anspråk. Då vänder kurvorna återigen upp och i dag tangeras nästan elva sjukpenningdagar till en kostnad på drygt 0,8 procent av BNP.

Vad förklarar denna variation och vad som bör göras för att stabilisera, allra helst minska, sjukfrånvaron i Sverige är två centrala frågor i årets upplaga av rapporten Välfärdstendens från Folksam, som presenteras i dag. Vi har sökt svaren i forskarvärlden, hos myndigheter, facken och arbetsgivarna, samt hos ett representativt urval av Sveriges löntagare.

Svaren skiftar, men har en gemensam nämnare: Lösningen är inte att urholka sjukpenningsystemet. Löntagarna ser en direkt koppling mellan sjukfrånvaro och stress. Nästan var tredje löntagare menar att det är stressen i arbets- och privatlivet som driver upp sjukfrånvaron. En fjärdedel menar att stressnivån drivs upp av både arbets- och privatlivet.

Män och kvinnor tillskriver den ökade stressen i arbetslivet lika stor betydelse, men kvinnor tillskriver den ökade stressen i både arbets- och privatlivet större betydelse än männen. Färre än fem procent av löntagarna ser sämre hälsa, bristande arbetsmoral, fusk eller en alltför generös sjukförsäkring som rimliga förklaringar till sjukfrånvarons ökning de senaste åren.

Fyra av tio löntagare – över hälften av kvinnorna och en fjärdedel av männen – anser att kvinnornas dubbelarbete, med ett större ansvar för hem och barn, förklarar varför kvinnor står för mer än två tredjedelar av sjukfrånvaron.

När de flesta löntagare tillskriver stressen i både arbets- och privatlivet som avgörande för den ökade sjukfrånvaron är det inte förvånande att de efterlyser förändringar på arbetsplatsen för att åstadkomma en minskning av sjukfrånvaron.

En fjärdedel anser att det bör ställas större krav på arbetsgivarna när det gäller arbetsmiljön och det förebyggande arbetsmiljöarbetet. En femtedel anser att kortare och eller flexiblare arbetstider och mindre övertid skulle ge positiva effekter. Bara tre procent av löntagarna tror dock att sänkt sjukpenning, striktare villkor i sjukförsäkringen, ytterligare karensdagar, bättre ledarskap, större jämställdhet och ökad trivsel på arbetsplatsen är faktorer som kan minska sjukfrånvaron.

Under fjolåret visade Försäkringskassans prognoser att regeringens målsättning om att sänka sjukpenningtalet till 9 dagar senast år 2020 var utom räckhåll. Välfärdstendens visar dock att det målet inte är ouppnåeligt.

En pusselbit är förstås de avsiktsförklaringar för ”partslösningar som kan förväntas minska sjukfrånvaron och öka hälsan i arbetslivet” som arbetsmarknadens parter nyligen antagit.

Det viktigaste är dock att Försäkringskassans handläggning blir bättre. Sedan i våras har Försäkringskassan i allt högre grad framhållit att ökningen av sjukfrånvaron beror på brister i deras egen handläggning och villkorstillämpning. De menar att den kraftiga dämpningen av antalet nystartade sjukfall och dess varaktighet som ägde rum under åren 2008 till 2011 huvudsakligen kan förklaras av en ändamålsenlig tillämpning av rehabiliteringskedjans villkor.

Under åren 2011 till 2014 minskade emellertid deras bedömningar av arbetsförmågan enligt gällande villkor gradvis och accentuerar under 2014. Förra våren inledde därför Försäkringskassan ett arbete med att förstärka handläggningen genom att sätta fokus på kvaliteten vid bedömning av arbetsförmågan. Resultatet har inte låtit vänta på sig.

Ökningstakten har minskat väsentligt och inflödet i sjukförsäkringen förväntas motsvara den årliga ökningstakten för arbetskraften, det vill säga en procent per år fram till år 2020. En central faktor för att nå regeringens mål är enligt Försäkringskassan är att förebygga inflödet av framför att sjukfall med psykiatriska diagnoser som hittills har drivit upp sjukfrånvaron.

Försäkringskassans strategi ligger helt i linje med att agera försäkring. Kan Försäkringskassan vidmakthålla och förstärka denna strategi visar erfarenheterna från åren 2008–2011 att målet om nio sjukpenningdagar kan uppnås.

I kombination med fack och arbetsgivares insatser för ett hälsosammare arbetsliv skapas samtidigt förutsättningar för en politiskt och finansiellt hållbar statlig sjukförsäkring som vilar på den svenska modellens fundament.

Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam