Det här var tänkt att bli en text om dagens partiledardebatt i riksdagen. Men det blev en text om debattform. Eftersom två partiledardebatter har hållits med blott tre dagars mellanrum är det nämligen omöjligt att inte reagera över den milsvida skillnaden mellan dem båda.
Den första hölls i SVT:s Agenda i söndags, och den andra som sagt i riksdagen i dag. I SVT:s partiledardebatt framstod partiledarna som ett gäng skränande grisar. I riksdagens partiledardebatt tre dagar senare får var och en lika mycket tid, och var och en av partiledarna kan tala till punkt utan att avbrytas. Först så blir de olika blockens skilda politik tydlig, för skillnaden är uppenbar och mycket, mycket stor.
SVT:s flamstramsiga skrän skyler denna motsättning, den skyler vad partierna vill, och den skyler vad politiken får för konsekvenser för väljarna. Och här blir frågan allvarlig. Inte många följer riksdagens partiledardebatt på SVT Forum en onsdagsförmiddag. Desto fler ser partiledardebatten i Agenda på bästa sändningstid en söndagskväll.
Att Agenda genom sin skrändebatt bidrar till snuttifieringen av viktiga politiska frågor är därmed en nonchalant nedmontering av ansvaret för demokratisk debatt. När ingen får tillräcklig tid att tala till punkt prioriteras i stället hackandet och nålsticken, och den som lyckas få in rätt snitsiga verbala örfil vid rätt tillfälle vinner. Vad politiken handlar om är ointressant i Agendas debatt. Endast det snitsiga och vulgära blir intressant.
I riksdagens partiledardebatt höll Jan Björklund en mycket bra genomgång av SD:s politik utifrån förintelseöverlevande Hédi Frieds debattinlägg i Expressen tidigare i veckan, vilket ledde till ett mycket tydligt replikskifte mellan Björklund och Jimmie Åkesson där det framgick att SD inte är beredd att ta mer än klädsamt avstånd från den riksdagsledamot inom SD som vill begränsa Bonnierfamiljens mediaägande eftersom de är judar. I SVT:s partiledardebatt skulle detta mycket tydliga replikskifte aldrig kunnat genomföras.
Inte heller skulle vi ha hört moderatledaren Anna Kinberg Batra så tydligt presentera sitt partis lönesänkarlinje. Eller hört statsminister Stefan Löfvens svar om fler jobb och löner enligt kollektivavtal.
Det är uppenbart att SVT omedelbart måste kasta hela sitt debattkoncept på sophögen och studera den semantiska betydelsen av ordet ”debatt”. Det är inte att låta en grupp människor, inte ens partiledare, skräna vilt framför kameran en stund.
