Liv Strömquists böcker kallas vanligtvis för seriealbum men egentligen vore nog ”grafiska essäer” en mera korrekt beskrivning. I hennes nya bok Uppgång & fall bjuds vi bland annat på en komparativ studie av Ayn Rands Atlas Shrugged och Lotta på Bråkmakargatan, vi får läsa om varför dagens vänster plågas av nietzscheanska ressentiment och varför styrelseproffs är mästare i mindfulness.

Som läsare skrattar jag emellanåt så att jag får ont i magen, men lika ofta läser jag med förundrad blick: Strömquist är numera en formidabel folkbildningsfabrik.

Emellanåt är Strömquist fruktansvärt dryg. Hon påminner lite om den där vänstersnubben på festen som kommer fram och säger ”jaha, du tycker att det är viktigt att fler människor köper ekotomater, men har du tänkt på vad TTIP kommer göra mot klimatet? Har du det ? VA VA VA?”.

Samtidigt är det denna dryghet som gör henne så fruktansvärt rolig. Som i en strip där hon förklarar blankning för alla puckon som inte fattar. Ett roligare lustmord på finanskapitalismen hittar man nog inte.

Rasmus Landström

Serier

Uppgång & fall
Liv Strömquist
Galago

Skärmavbild 2016-10-05 kl. 09.56.36