Klicka på grafiken för att se den större!

Löneökningstakten i omvärlden har vänt upp efter några svaga år, och parternas egna löneförväntningar är på uppgång. Det bäddar för högre löneökningar framöver.

En omfattande avtalsrörelse står åter för dörren. Under de kommande två månaderna ska avtalskrav växlas mellan parterna, och inom ett halvår är det tänkt att de första nya avtalen ska vara underskrivna. Den kommande avtalsrörelsen sker i ett läge då löneökningstakten har varit närmast oförändrad i flera år. Centrala lönehöjningar på 2,2 procent och samlade lönelyft kring 2,5 procent har uppmätts fyra år i rad. Men ny statistik visar att en uppväxling kan vara på gång.

Arbetets sammanställning av lönestatistik från den europeiska statistikmyndigheten, Eurostat, visar att löneutvecklingen i omvärlden har repat sig.

I fjol uppgick de genomsnittliga löne-ökningarna i våra elva viktigaste konkurrentländer – de så kallade Europanormsländerna – till 2 procent. Det markerar en ökning med en halv procentenhet jämfört med de två föregående åren, då lönelyften landade kring mycket blygsamma 1,5 procent.

– Under de åren fanns det en medveten politik som gick ut på att ligga lågt, för många länder såg ett behov av att förbättra sin konkurrenskraft. Sedan insåg Tyskland att det var dags att ligga lite högre för att hjälpa krisländerna. Nu ser vi tecken på att lönerna börjar ta fart i omvärlden, säger LO-ekonomen Mats Morin.

Även inhemsk statistik ger liknande signaler. Undersökningsföretaget TNS Sifo Prospera tillfrågar regelbundet ett femtiotal företrädare för partsorganisationer på den svenska arbetsmarknaden om deras inflations- och löneförväntningar.

Historiskt har parternas egna löneförväntningar varit förhållandevis träffsäkra i att förutspå den faktiska löneutvecklingen.

Mätningarna visar att parterna förväntar sig högre löneökningar framöver än de gjorde för ett år sedan, då förra avtalsrörelsen stod för dörren. Uppgången märks i synnerhet på arbetsgivarsidan, där löneprognoserna skrivits upp med i genomsnitt en halv procentenhet under det gångna året.

– Parterna ser att resursutnyttjandet blir allt stramare. Det talar för högre löneökningar. Sedan ger man Riksbanken något av ett erkännande, att banken faktiskt slåss för inflationsmålet. På arbetsmarknaden ser man inte längre samma problem med den förda politiken, säger Håkan Frisén, prognoschef på SEB.

Han räknar med att avtalsrörelsen landar i tvååriga avtal som ger löneökningar motsvarande 2,4 procent per år. Dessutom förväntar han sig att lönestegringen utöver de centrala avtalen – löneglidningen – tar ökad fart. Bankens prognos är samlade löneökningar kring tre procent under de kommande två åren. Statliga Konjunkturinstitutet räknar med ännu lite högre löneökningar.

– Konjunkturen är stark. Vi är inne i en högkonjunktur. Många arbetsgivare har allt svårare att rekrytera personal. Det brukar medföra högre löneökningstakt, säger Åsa Olli Segendorf, chef för arbetsmarknadsenheten på Konjunkturinstitutet.

Trots uppgången tror hon inte att lönehöjningarna kommer att nå de nivåer som syntes förra gången Sverige hade högkonjunktur, för Konjunkturinstitutet ser tydliga tecken på att den allmänna löneökningstakten har växlat ned.

– Den svagare produktivitetsutvecklingen är den ena faktorn bakom det. Den andra är att  globaliseringen har bidragit till ökad prispress. Företagen har fått allt svårare att höja sina priser, vilket i sin tur håller tillbaka lönerna. Sammantaget har det gjort att lönerna ökar långsammare än tidigare, säger Åsa Olli Segendorf.

Anders Eld

Klicka på grafiken för att se den större!