Martin-K-webbledartopp

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson visade på fredagen återigen att hans parti är ett arbetarfientligt parti som motsätter sig rimliga löner och som säger ja till lönedumpning, skriver Arbetets politiska redaktör Martin Klepke.

Vad är det han säger? Hörde vi rätt? Ett sus gick genom publiken efter SD-ledaren Jimmie Åkessons ord under fredagens hårda debatten med civilminister Ardalan Shekarabi i skånska Bromölla.

Ska företag slippa följa avtal om semesterns längd? Var det verkligen det han sa?

Historiskt har det faktiskt förekommit. Ansåg fabrikören eller brukspatronen att företaget gav för liten vinst kunde de en gång i tiden helt sonika dra in semesterdagar och låta de anställda jobba.

Det här var tydligen ”The Good Old Times” för Sverigedemokraterna. I debatten upprepade nämligen Jimmie Åkesson inte bara att Sverigedemokraterna är emot regeringens förslag att stoppa lönedumpningen vid offentlig upphandling, partiet vill inte heller att kollektivavtalade semesterdagar ska gälla fullt ut.

Ändå hävdar Jimmie Åkesson ologiskt att hans parti står på arbetarnas sida.

Men bristen på logik slutade inte där. Åkesson hävdade också att Socialdemokraternas förslag om att stoppa lönedumpning vid offentlig upphandling inte kommer att godkännas av EU. Och i samma andetag drog han slutsatsen att regeringen böjer sig för ”pamparna i Bryssel”.

Är det alltså den som lägger ett förslag som böjer sig, och den som inte lägger ett förslag med motivet att det ändå inte godkänns av EU inte böjer sig.

Naturligtvis är dessutom grundantagandet fel. Liknande regler som dem regeringen nu vill införa i Sverige finns redan i Norge, Danmark och Finland. EU-kommissionen har dessutom uppmanat Sverige att göra mer för att säkra de anställdas löner mot lönedumpning.

För att hitta en förklaring till Jimmie Åkessons ologiska och faktamässigt felaktiga ord måste vi se till partiets övriga retorik. Fenomenet att upprepa signalord förekommer i alla partier. Men ingenstans upphöjs dessa signalord till bärande strategi så mycket som hos Sverigedemokraterna.

Vanligtvis handlar det på ett eller annat sätt om invandring, eller ”massinvandring” som länge var det mest kända signalordet hos Sverigedemokraterna.

Numera går även signalord mot EU, Socialdemokraterna och arbetarrörelsen bra.

Därför fick debattpubliken höra, två gånger till och med, att regeringen ”böjer sig för pamparna i Bryssel” trots bristen på logik.

Därför fick publiken höra att förslaget är ”ett beställningsjobb från LO”. Men vad som skulle vara beställt är i grunden ointressant för Jimmie Åkesson. Det viktiga är signalen.

Naturligtvis har Sverigedemokraternas arbetarfientliga politik helt andra orsaker än fakta. Att Sverigedemokraternas svängning i frågan blev klar efter partiets möten med arbetsgivarorganisationen Almega – som Ardalan Shekarabi påpekade – är naturligtvis bestickande.

Men annars är Sverigedemokraternas uttalade vilja att regera tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna ett fullgott skäl för partiet att kopiera dessa partiers arbetarfientliga politik.

Den enda av de två debattörerna som diskuterade vad regeringen egentligen föreslår blev därför civilminister Ardalan Shekarabi.

Och förslaget är att kommuner, landsting och statliga myndigheter ska bli tvungna att kräva kollektivavtalade lönenivåer vid offentlig upphandling. På så sätt förhindras att skattemedel används för att dumpa svenska arbetares löner.

Det är det substantiella innehållet i förslaget.

Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna kommer att rösta nej till detta förslag när det kommer upp till omröstning i Sveriges riksdag den 30 november.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson visade därmed återigen att hans parti är ett arbetarfientligt parti som motsätter sig rimliga löner och som säger ja till lönedumpning – och som dessutom vill skära i semestern.