Nya invånare. I Pajala finns ett stort flyktingboende, som gett jobb till många Pajalabor. Men frågan är om de nyanlända kommer att stanna kvar i kommunen. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Nya invånare. I Pajala finns ett stort flyktingboende, som gett jobb till många Pajalabor. Men frågan är om de nyanlända kommer att stanna kvar i kommunen. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Globaliseringen ger glesbygden huvudbry. Invånare dras mot storstäderna, arbetskraften minskar. Kan små orter få nyanlända att stanna? Svaret frågan blir avgörande.

Att en finländsk, mellanstor kommun ligger på promenadavstånd är ljusglimten för en glesbygdskommun som Haparanda. På andra sidan älven, i Torneå, finns både lärare och undersköterskor. Under året har Haparanda börjat rekrytera på finska sidan. De högutbildade lärarna får automatiskt svensk lärarlegitimation.

Men närheten till Torneå löser inte allt. Inte heller att via sociala medier locka potentiella hemvändare med natursköna hjortronmyrar och bra tillgång till bostäder.

– Vi saknar sjuksköterskor, undersköterskor, lärare, läkare och socionomer. Det är en utmaning, en stor utmaning, säger Haparandas kommunchef Lena Ekh.

Det kärva arbetskraftsläget som råder i Haparanda är ganska typiskt för Sveriges glesbygdskommuner.
En del av förklaringen ligger över hundra mil bort – i Stockholm, Göteborg och Malmö. I en färsk rapport från Arbetsförmedlingen skildras hur globaliseringen drar folk mot storstäderna i och med centralisering och specialisering. Det ökar bristen på arbetskraft i mindre och medelstora kommuner och riskerar att vidga de regionala klyftorna de kommande 15 åren.

– När människor får jobb i storstäderna behöver de även andra tjänster som sjukvård och skola. Det bidrar till att bristen på den arbetskraften ökar i glesbygd. Samtidigt finns grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, säger Annika Sundén, analyschef på Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen sammanfattar läget med att det ”råder stora strukturella obalanser på den svenska arbetsmarknaden”.

Skiljelinjen går mellan storstad och glesbygd, mellan utbildade och dem utan utbildning, mellan dem som är födda i Sverige och dem som inte är det. Även om siffrorna för både sysselsättning och arbetslöshet har blivit ljusare kvarstår den tudelningen.

Socionomer, lärare och vårdpersonal. Åseles lista över bristyrken är snarlik Haparandas. Personalchef Britt-Inger Odén pekar ut ett lägre löneläge som en svårighet.

– Vi små kommuner har dålig ekonomi eftersom vi inte har befolkningsunderlag som täcker våra kostnader.

På fem år väntas en femtedel av kommunens bemanning försvinna. En ganska typisk trend utanför storstäderna.

Fram till år 2030 kan glesbygden ha tappat nästan en tredjedel av sin arbetsföra befolkning jämfört med år 2000. Här är också bristen på utbildad personal i offentlig sektor störst. Och bristen ökar.

Därför menar Arbetsförmedlingen att det blir svårt att nå en uthållig ökning av sysselsättningen i mindre befolkningstäta regioner de kommande 15 åren. Och tillgången på den utbildade arbetskraft som kommer att efterfrågas är redan i dag begränsad.

Det är en stor utmaning för det svenska utbildningsväsendet, enligt rapporten som bland annat föreslår flyttstöd för att locka folk till glesbygden.

I Åsele finns också farhågor om butiker som lämnas öde när ägarna går i pension. Kommer någon att ta över dem?

Hur små kommuner ska klara av att behålla viktig service för medborgarna, som affärer, skolor och apotek är också en riskfaktor som rapporten lyfter fram.

– Var försiktig med att generalisera över glesbygden, varnar emellertid Robertsfors kommunchef Karin Ahnqvist.

Med sin närhet till Umeå och Skellefteå har pendlingsstaden lyckats hålla  arbetslösheten låg och arbetskraftsbristen dämpad.

Samtidigt har kommunen en stor andel personer som inte fullföljt sin gymnasieutbildning.

– Det ökar vår sårbarhet, eftersom de har svårast att få jobb.

För att lösa arbetskraftsbristen framöver behöver de senaste årens högre nettoinvandring fortsätta, står det i rapporten. Hur kommunerna lyckas med att nyttja kompetensen hos utrikesfödda blir avgörande. Men då måste mindre kommuner få nyanlända att stanna. Sedan 90-talets början har nästan nio av tio utrikesfödda fått jobb i större städer.

Robertsfors Karin Ahnqvist pekar på en stor utmaning.

– Det är stor bostadsbrist här. Det är oerhört svårt för oss att bygga nytt och privata aktörer får inte loss kapital. Hyresrätter behövs för att unga ska stanna och för att nyanlända ska vilja etablera sig.

I Haparanda har praktik för nyanlända i äldreomsorgen varit lyckat. Samtidigt försöker kommunen bringa klarhet i hur lärare från Syrien ska komma ut i arbete. Skollagens krav på utdrag ur belastningsregistret gör det svårt för någon som nyligen kommit hit.

– Det är stor rörlighet bland asylsökande och för att matcha deras kompetenser måste det finnas arbetstillfällen och såna här frågor måste redas ut, säger kommunchef Lena Ekh.

Läs också: Arbetsförmedlingen lämnar glesbygden