Ett nyhetsinslag i SVT:s Rapport, som nyligen fälldes i Granskningsnämnden, har de senaste dagarna förvandlats till ett slagträ som borgerliga debattörer försöker slå i skallen på LO.
Inslaget, som sändes i februari, handlade om kraftigt ökade inkomstskillnader och baserades på LO-rapporten ”Makteliten – klyftorna större än någonsin”.
Där går LO för 16:e året i rad igenom inkomsterna för samhällets absoluta maktelit, 200 höjdare inom näringsliv, politik och nio andra områden, och jämför deras inkomster med vad en genomsnittlig industriarbetare tjänar.
Och skillnaderna var i år den största sedan statistiken började studeras 1950.
I näringslivstoppen, som i LO:s rapport består av 50 verkställande direktörer i de största bolagen, är den genomsnittliga årsinkomsten 18,4 miljoner kronor, vilket motsvarar så mycket som 53,7 industriarbetarlöner.
En industriarbetare får alltså jobba i nästan 54 år för att tjäna lika mycket som en av topposterna inom näringslivet tjänar på ett år.
Dessa intressanta uppgifter är väl värda att lyftas fram i seriös nyhetsbevakning, vilket SVT:s Rapport också gjorde.
Men, och här finns ett stort men, i Rapportinslaget framgick det inte att jämförelsen gällde industriarbetare visavi maktelitens absoluta toppositioner, trots att det stod två gånger i LO:s pressmeddelande som gick ut samma dag som rapporten lades fram, trots att det stod två gånger i den sammanfattning som lades ut på LO:s hemsida samma dag, trots att det stod redan i den inbjudan till presskonferens om rapporten som LO skickade ut dagen före och trots att det naturligtvis står ett otal gånger i själva rapporten.
Denna lapsus gjorde att Granskningsnämnden fällde inslaget i Rapport, eftersom en obekväm tittare kunde tolka det som att jämförelsen gällde direktörer i största allmänhet.
Och obekväma tittare fanns det gott om inom borgerligheten.
Under rubriken ”SVT vidareförmedlade okritiskt LO-propaganda och fälls av granskningsnämnden” kallar den liberala ledarskribenten Petter Bergner LO-rapporten för ”propagandaknep” och att LO ”blåser upp” siffrorna, trots att fällningen faktiskt handlar om Rapports brist på redovisning och inte LO:s studie.
Den liberale debattören Fredrik Segerfeldt hävdar samma historiebeskrivning i måndagens Aftonbladet, och frågar sig varför det tog 16 år av LO-rapporter innan nämnden kom fram till en fällning, även här utan att hänvisa till att det var Rapports bristfälliga redovisning som fälldes, inte LO:s studie.
Indignationen hos dessa liberala skribenter baseras alltså på att rapporten om maktelitens inkomster över huvud taget togs upp i nyhetssändningarna, inte på vad Granskningsnämnden egentligen granskade.
Och liberala skribenter får naturligtvis tycka att LO:s rapporter om maktelitens inkomster är ointressanta. Men en journalist inte tycker att det är intressant att en person i näringslivets absoluta topp på nio månader tjänar lika mycket som en industriarbetare tjänar under hela sitt yrkesliv borde nog söka ett nytt jobb, förslagsvis på någon av Svenskt Näringslivs tankesmedjor.
