Nick Caves sorg berör alla som förlorat någon

Man behöver inte vara ett Nick Cave-fan för att drabbas av den dokumentära One More Time With Feeling. Men det kan underlätta att känna till bakgrundshistorien.

Sommaren 2015, medan Nick Cave och hans band The Bad Seeds är mitt i inspelningen av nya albumet Skeleton Tree, dör hans 15-årige son Arthur, efter ett fall från en klippa i Brighton, där familjen är bosatt.

Filmen, som gjordes kort efter tragedin, berör nog alla som förlorat någon nära. Den visar hur sorg kanaliseras i konst och hur skarp gränsen är mellan den människa man var innan en tragedi och den människa man blir efteråt.

One More Time With Feeling är också Nick Caves sätt att ta kontroll över ”händelsen”, som han kallar den, istället för att andra gör det. Det är första gången han pratar om sin sons död, vilket syns i den plågade blicken, i de staccatoartade intervjusvaren.

Den svart-vita 3D-filmen på nästan två timmar är en kombinerad promotion- och konsertfilm. Filmen visades exklusivt på ett antal platser i världen dagen innan Skeleton Tree släpptes (den 9 september). Inspelningsscenerna av Skeleton Tree varvas med samtal och funderingar om liv och död.

Och albumet är en 39 minuter och åtta spår lång sorgebearbetning. Dova ljudmattor, ensamma pianotoner och sköra stråkar ackompanjerar Nick Caves mollbeklädda stämma. Det är vackert, mörkt och meditativt. Det desperata ropet efter den älskade sonen, gör ibland albumet outhärdligt tungt att ta in. Det går inte att säga annat än att filmen och albumet berör.