Desinformationen haglar åter i debatten om vinstuttag. Återigen påstår borgerliga partier och Svenskt Näringsliv att den marknad där välfärdsföretagen verkar är som vilken marknad som helst. Därför bör också vinstuttagen ur välfärden kunna anpassas till de vinstkrav som gäller på den övriga marknaden, påstår de.
Och tyvärr verkar också Ilmar Reepalus vinstutredning följa denna linje, om de uppgifter som hittills kommit fram om utredningen är riktiga. Men grundantagandet, att den fria marknaden och välfärdsmarknaden är desamma, är även denna gång fullständigt fel.
På en fri marknad skapas vinster genom att företagen får avsättning för sina produkter. Ju bättre produkter företaget kan tillverka desto större blir efterfrågan och desto högre blir också vinsterna.
Men på vinster ur välfärden-marknaden skapas vinster på ett helt annat sätt. Här är efterfrågan redan garanterad. Det sker genom att vi alla genom våra skatter betalar en viss summa för varje patient eller elev som välfärdsföretagen tar emot. Summan är lika för alla och kan inte påverkas.
Välfärdsföretagen får då skapa vinster genom att behålla en del av skattepengarna själva i stället för att slussa dem vidare till verksamheten. Ju mindre av våra skattepengar som går vidare till verksamheten desto större blir vinsterna för välfärdsföretagen.
Att på det här sättet låta skattepengar gå till vinst i stället för till verksamheten är det enda sättet, återigen: det enda sättet, att skapa vinst i ett välfärdsföretag.
Och trots att detta gång på gång visas, till exempel genom färre behöriga lärare på privata skolor, avsaknad av bibliotek på många privata skolor, fler lärarlösa lektioner, knäckebröd i stället för lunch på privata dagis och färre blöjbyten per dag för våra äldre, och trots att detta gång på gång visas i forskningen, som i Studieförbundet Näringsliv och samhälles, SNS, utmärkta studie ”Konkurrensens konsekvenser”, närs ständigt den borgerliga myten att välfärdsbranschen är en bransch som alla andra.
Tänk så lätt det är att glömma hur företag gör vinstuttag ur välfärden, och denna glömska är naturligtvis politiskt betingad.
Den utredning som snart ligger på regeringens bord verkar även den ha glömt det mesta och jämför återigen gladeligen äpplen med päron. Utredningen föreslår att vinstuttagen inom välfärdsföretagen ska ligga på samma nivå som den ”riktiga” marknaden och föreslår därför åtta eller bortemot tio procent, vilket måste sägas vara väldigt generöst.
Men det är långt ifrån samma sak att producera böcker där det producerande företaget betalar författare, tryck och distribution och sätter ett pris på boken som gör att företaget kan få tillbaka de pengar som det satsat och förhoppningsvis lite till, och att, som välfärdsföretagen, låta skatter stå för både inköpen av läromedel och lärarnas löner. Att dra ned på bibliotek och betala lägre löner (eller ha fler obehöriga lärare) blir det enda sättet att skapa vinst.
Att det föreslagna vinstuttaget ska räknas på vad välfärdsföretagen har satsat av eget kapital förändrar inte bilden. Det är fortfarande skattepengar som skapar vinsten, inte det satsade egna kapitalet.
Om en friskola köper in laptops för en miljon kronor och skänker dem till de elever som väljer deras skola förändrar alltså ingenting. När tillräckligt många elever har valt skolan och fått sin dator kan företagen luta sig tillbaka och inhösta den statliga skolpengen som de får för varje elev. Och det är ur dessa skattepengar som vinsten tas. Ju mindre till undervisning desto mer till vinst.
SNS-utredningen Konkurrensens konsekvenser kallade detta för en ”kvasimarknad”. Ett bra begrepp, för de fria marknadskrafterna har upphört att existera. Därför är det mycket förvånande att Ilmar Reepalus utredning inte gör skillnad på en fri marknad som skapar mervärde, vinster och arbetstillfällen, och en kvasimarknad vars vinstidé går ut på att mjölka ut vinster ur våra skatter.
I Ilmar Reepalus utredningsdirektiv står att de förslag som utredningen lägger ska låta ”valfriheten” bestå. Möjligen har det satt griller i huvudet på utredarna. Om valfrihet tolkas som att företag ska få fortsätta förvandla skattemedel till vinst är det svårt att se hur ett förslag skulle se ut som skulle få de skattepengar vi betalar till välfärden att gå till välfärden och inte till vinst.
Men då kan man samtidigt undra varför regeringen över huvud taget tillsatte en utredning.
