Jimmie Åkessons tal i Almedalen hade tre tydliga budskap.
• Brexit var bra och Sverige borde följa efter.
• De som sextrakasserar kvinnor är invandrare och flyktingar från andra kulturer.
• Våra förorter har tagits över av kriminella invandrare och flyktingar och måste omedelbart återerövras.
Budskapen var varken nya eller överraskande. Retoriken följer SD:s linje att med stark frenesi skapa en tydlig och okrossbar gräns mellan ett ”vi”, som han talet igenom kallade sverigevänner, och ett ”de andra”, landets invandrare och flyktingar.
Talet byggdes alltså mycket tydlig runt en retorik för att frammana en stark vi och dom-känsla.
För att ytterligare befästa bilden av ett vi och de andra, de fasansfulla invandrarna, målade Jimmie Åkesson upp det Sverigedemokratiska alternativet närmast som ett krig, ett kommande krig mot de andra. ”Vi måste ta tillbaka dessa områden”. ”Vi måste kraftfullt slå mot de destruktiva krafterna”.
De andra, människor med annan härkomst som bor i våra förorter, utmålades som knappt ens mänskliga.
Det finns de som anser att Sverigedemokraterna inte alls är ett rasistiskt parti. Det är i sanning en verklighetsfrånvänd tolkning av partiets klara hatretorik.
Men i Arbetets ledarkommentarer till Almedalstalen brukar vi främst fokusera på vad partiledarna säger i arbetsmarknadsfrågor. Vad vill de för att främja arbetares och vanliga arbetande människors villkor?
Eftersom Sverigedemokraterna påstår sig vara ett parti för Sveriges arbetare, speciellt arbetare i LO-yrken, kunde man förvänta sig många utspel till förmån för den svenska arbetarens ställning på svensk arbetsmarknaden.
Här i artikeln följer alltså allt det som Jimmie Åkesson på torsdagskvällen sa om LO-arbetarnas rättigheter och villkor:
