IMG_7230

Wendela Dehlin intervjuas om sitt liv som ­svetsare på Asea. Foto: Anna Knöfel Magnusson

Hur var det att vara kvinna och verksam inom verkstadsindustrin på 1940-talet? En som vet är Olga Lundgren, 91 år, som arbetade som graverare på Asea i Västerås i 30 år. Förra veckan var hon på plats på Västmanlands läns museum när visartisten Tina Wilhelmsson hade release på sitt album med låtar baserade på Olgas och flera andra Aseakvinnors tunga yrkesliv.

De gripande sångerna, som flirtar med 70-talsprogg och storasystern Hanna från Arlöv, lyfter fram både yrkesstolthet, ojämlika löner och de hårda arbetsvillkoren.

Kvinnorna i industrin var extra utsatta på grund av sitt kön. Manliga kollegor sa ofta att kvinnor inte hade inom industrin att göra och utsatte dem för sexuella trakasserier. Men Olga Lundgren uppmanade sina medsystrar till motattack med metoder som Tina Wilhelmsson kallade ”feministiskt självförsvar à la 40-tal”.

– De fick en smäll med mejseln. Och vi sprutade lack på dem som tafsade. Sedan såg alla vilka de var! sa Olga Lundgren och skrattade.

En av sångerna handlar om Wendela Dehlin som arbetade som svetsare på 1970-talet. Hon berättade på premiärkvällen om kollegor som dagligen tejpade upp porrbilder kring hennes arbetsplats.

När hon gick till ledningen och klagade sa den att hon fick ha skinn på näsan och ”tåla lite” om hon ville jobba i industrin.

Tina Wilhelmsson har intervjuat kvinnor, forskat i arkiv och läst protokoll från fackmöten för att hitta uppgifter. Låtarna är en hyllning till alla kvinnor inom industrin:

– Kvinnorna utförde många gånger de tuffaste jobben. Dessutom hade de bara halva lönen, sa hon.

Anna Knöfel Magnusson