Domen om det lettiska företaget Laval, som skulle bygga en skola i Vaxholm och försattes i blockad av Byggnads, blev ett bakslag för facken.  Foto: Bertil Ericson/TT

Domen om det lettiska företaget Laval, som skulle bygga en skola i Vaxholm och försattes i blockad av Byggnads, blev ett bakslag för facken. Foto: Bertil Ericson/TT

ARBETET DEBATT. De planerade ändringarna av utstationeringsreglerna räcker inte. Lika lön och andra ersättningar ska gälla också för utstationerade arbetstagare, skriver Marie Granlund (S), gruppledare i EU-nämnden och Raimo Pärssinen (S), Arbetsmarknadsutskottets ordförande.

EU står inför stora utmaningar. Den senaste tidens utveckling i omvärlden – inte minst flyktingkrisen och terrorattacker i hjärtat av Europa, understryker behovet av ett samlat EU-agerande. En annan utmaning är att kombinera fri rörlighet med grundläggande rättigheter. Vi vill se ökade insatser för att skapa en europeisk union som går framåt i de sociala frågorna samtidigt som den värnar den fria rörligheten.

Rätten för alla EU-medborgare att fritt röra sig och arbeta var de vill inom EU är en hörnsten i det europeiska samarbetet. Men en gemensam europeisk arbetsmarknad får inte leda till försämrade villkor för Europas löntagare. Rörlighet ska gå hand i hand med social trygghet, ett högt arbetstagarskydd och goda arbetsvillkor för alla arbetstagare, oavsett var de kommer från.

Ett kraftigt bakslag för den svenska modellen kom 2007. I Laval-domen slog EU-domstolen fast att fackliga krav på likabehandling av arbetstagare var ett hinder för fri rörligheten inom EU. Med hänvisning till Laval-domen införde den borgerliga regeringen långtgående begränsningar av den fackliga konflikträtten.

En majoritet i Utstationeringskommittén har därför förslag på förändringar för att stärka kollektivavtalens ställning i utstationeringssituationer. Våra förslag stämmer bättre överens med den svenska arbetsmarknadsmodellen än de regler som infördes efter Lavaldomen. De svenska arbetstagarorganisationerna ska inte hindras att vidta stridsåtgärder för svenska kollektivavtal med minimivillkor, oavsett de villkor den utstationerande arbetsgivaren tillämpar.

Men det räcker inte. Utstationeringsdirektivet måste också förändras.  Lika lön och andra ersättningar ska gälla för också utstationerade arbetstagare. Parternas autonomi och de nationella arbetsmarknadsmodellerna ska mötas med respekt och grundläggande arbets- och anställningsvillkor måste gå hand i hand med den fria rörligheten.

Skärmavbild 2016-06-22 kl. 08.34.30Detta är en fråga som socialdemokraterna driver aktivt i det europeiska samarbetet. Utgångspunkten är att ett Europa som lägger större vikt vid ordning och reda och lika villkor på arbetsmarknaden också leder till ett mer jämlikt Europa.

Socialdemokraterna och LO har tagit initiativ till en arbetsgrupp med våra systerorganisationer i Tyskland och Österrikeför att driva de sociala villkoren. En viktig utgångspunkt är ett socialt protokoll som slår fast att fackliga rättigheter inte får underordnas den fria rörligheten. Social dumpning är inte acceptabelt. Arbetsgruppen arbetar också med en 10-punktsplan för ordning och reda på Europeisk arbetsmarknad.

Klyftorna har ökat i Europa och vi välkomnar därför Junckers förslag om att lyfta de sociala frågorna i EU och inte minst Kommissionens nya förslag beträffande utstationeringsdirektivet där det vill ersätta minimiprincipen med en likabehandlingsprincip. Det öppnar möjligheter för utstationerade arbetstagare att få samma lönevillkor som andra anställda i arbetslandet.

Det är nödvändigt att hjälpas åt för att skapa ett socialt Europa för jobb och tillväxt. Den fria rörligheten måste värnas samtidigt som den aldrig får överordnas fackliga rättigheter.

Marie Granlund (S), gruppledare i EU-nämnden

Raimo Pärssinen (S), arbetsmarknadsutskottets ordförande