Johan Larsson. Foto: Ulf Huett

Johan Larson. Foto: Ulf Huett

Sjuksköterskorna i Vårdförbundet fick förra året löneökningar som vida översteg märket. I snitt ökade lönerna i landstingen med 4,4 procent, dubbelt så mycket som det riktmärke industrin satte för 2015. Mest ökade lönerna i Dalarnas landsting, som höjde dem med 7,7 procent.

Den konkurrensutsatta industrin ska vara normerande för löneökningarna i Sverige. Exporten betalar ytterst vår välfärd. Det är bakgrunden till varningarna för huggsexa i årets avtalsrörelse om inte industrins märket följs av andra. När grupperingen 6F med Byggnads i spetsen krävde 0,4 procent mer än facken inom industrin satte den stora debatten igång, som slutade i att LO och Svenskt Näringsliv vädjade till parterna att respektera märket.

I det kvinnodominerade Vårdförbundet sneglar man knappat åt märkets nivå. Nu presenterar förbundet siffror över förra året löneökningar. De visar att i snitt steg lönerna inom landstingen med 4,4 procent förra året. Då var märket 2,2 procent. I kommuner var snittet 3,6 procent, i staten 3,5 och hos privata vårdgivare 3,6 procent.

I plånboken innebär detta löneökningar på 1 100 – 1 300 kronor år 2015. Det här kan jämföras med Kommunals undersköterskesatsning i årets avtalsrörelse som ger i snitt 1 020 kronor i år. Men i Vårdförbundet är man inte nöjd, utan vill lyfta kvinnolönerna ännu mer.

– Märket har varit som ett lönelås för våra medlemmar och kvinnor i allmänhet som inte jobbat inom exportindustrin. Det har lett till väldigt låga löneökningar, som medlemmarna kan vittna om, säger Johan Larson, vice ordförande i Vårdförbundet.

– Det finns en historik att man inte blivit värdesatt för sin kunskap på arbetsplatsen i annat än vackra ord.

– Löneläget haltar fortfarande. De 4,4 procent gör enbart att lönerna haltar lite mindre, men det är en lång väg kvar innan arbetsmarknaden är sådan att tillräckligt många lockas till vården.

Johan Larson vill inte uppge en exakt siffra för den lönenivå som sjuksköterskorna bör hamna på för att vara rätt värderade, men anser att lönerna ska upp en bra bit ytterligare.

– Jag tycker att 50 000 inte ska vara en ovanlig lön för en sjuksköterska.

På Kommunal vill man inte rikta någon kritik mot Vårdförbundets för deras lyckade förhandlingsresultat.

– Vi kan bara konstatera att de som har sifferlösa avtal gynnas, säger Lenita Granlund, avtalssekreterare i Kommunal.

– Men man riskerar att köra sönder den svenska modellen om stora grupper med sifferlösa avtal kan ta ut mycket, mycket mer än andra.

– Däremot är vi också kritiska till att systemet varit så låst till märket och att det varit så svårt att göra relativa löneförändringar.

­Skulle ni få en bättre löneutveckling med sifferlösa avtal?
– Nej, det är inte lösningen för oss som är ett stort kollektiv och inte har marknadskrafterna i ryggen som många tjänstemannagrupper har.

Kommunal har de senaste året inte fått löneökningar som överstiger märket. På hela kollektivet har löneutvecklingen varit något under märket beroende på den höga personalomsättningen. Äldre slutar och yngre tar vid med läger löner är förklaringen.

Ett allvarligt problem är att den offentliga statistiken inte är uppdelad på arbetar och tjänstemän för offentlig sektor. Därför kan man inte i den utläsa om vissa gruppers löner höjs på bekostnad av andra. Sådana analyser kan däremot göras i statistiken för privatanställdas löner.

LÄS OCKSÅ

Kommunal i fackligt bråk om anställningsskydd

Sifferlöst avtal klart för Vårdförbundet med SKL

Sifferlösa avtal splittrar offentlig verksamhet