Foto: Axel Öberg/TT

ARBETET DEBATT. Det är ofattbart att kampen för jämlikhet kan väcka så mycket ilska. Att folk ser ner på arbetarklassmänniskor som om de vore smuts, skriver Robin Wesche, ungdomsansvarig i IF Metall.

Klasskamp är ett ord som väcker både hopp och ilska, hopp för alla dom som knappt kan ställa mat på bordet eller har råd att skicka sitt barn på en klassresa med skolan, hopp för dom som måste ärva sina kläder från sina äldre syskon medans kompisarna bär märkeskläder och har den nyaste telefonen.

Ilska för dom som tror att dessa människor är lata och inte jobbar tillräckligt hårt. Det väcker sådan ilska att folk ser ner på dessa arbetarklassmänniskor som om dom vore smuts.

Robin Wesche.

Jag kan verkligen inte förstå hur kampen för ett jämlikt samhälle, där alla har samma möjligheter, där vi hjälper dom som har det svårt och där vi på riktigt jobbar för att alla människor ska vara lika mycket värda kan vara så motbjudande för vissa.

I dag är det viktigare att jag har det bra, att jag har det nyaste och trendigaste, att jag har den finaste bilen och dyraste datorn och allt medan våra medmänniskor runt om kring oss lever i fattigdom, krig och misär och det gör mig riktigt orolig, om vi inte på allvar tar tag i det här och faktiskt börjar bry oss om varandra och skapar en hållbar värld så vad har vi kvar?

I en värld där egoismen segrar och solidariteten sviker är det viktigare än någonsin att arbetarrörelsen visar solidaritet, medmänsklighet och ger åter hopp till alla som dagligen kämpar för att ge sina barn mat på bordet, att ge sina föräldrar ett värdigt liv på ålderdomshemmet och kunna leva själva, leva ett liv som känns meningsfullt och givande. Då har vi en framtid och endast då.

Robin Wesche, ungdomsansvarig IF Metall