Ett språkrör blir kvar och ett får gå, enligt slutförslaget från Miljöpartiets valberedning. Men varför Fridolin får stanna och Åsa Romson bör sparkas och ersättas av nuvarande biståndsministern Isabella Lövin är minst sagt oklart.
Valberedningens läckta resonemang från tidigare i veckan om att antingen båda eller inget av språkrören skulle sparkas fanns det uppenbart i slutänden ingen grund för. Och det bör nog Miljöpartiet vara glada för. Det är lättare att driva igenom en förändring, och inte riskera att skada regeringssamarbetet med Socialdemokraterna alltför mycket, om bara ett språkrör sparkas.
Men varför Åsa Romson och inte Gustav Fridolin? ”Vi har bedömt vilka språkrör partiet vill se och starkast stöd och bäst att leda partiet är Isabella Lövin och Gustav Fridolin”, meddelade valberedningens Joakim Larsson på måndagens presskonferens.
Och visst kan det vara så. Men eftersom valberedningen inte vill säga mer om bakgrunden för sitt resonemang går det inte heller att bedöma deras slutsats.
Det verkar dock inte ha spelat någon roll att det är Gustav Fridolin som under lång tid gjort de mest tvivelaktiga uttalandena. Vi minns Gustav Fridolins flirter med Alliansen om behovet av enkla låglönejobb, en ganska uppseendeväckande inställning av en utbildningsminister i en rödgrön regering vars huvudlinje är att inte tackla arbetslösheten genom låga löner utan genom att satsa brett på bra utbildning.
Det är dessutom Gustav Fridolin och inte Åsa Romson som har gjort de mest uppmärksammade uttalandena om brunkolet, Bromma flygplats och flyktingöverenskommelsen där han drivit en linje mot den överenskommelse som hans eget parti redan sagt ja till.
Medan Gustav Fridolin gärna har pratat om hur saker och ting borde vara har realpolitikens hårda arbete med att baxa igenom konkreta beslut legat på Åsa Romsons bord. Något hennes partivänner uppenbarligen inte belönat henne för.
Helt uppenbart vill Isabella Lövin, om hon väljs till nytt språkrör, också ha en ny ministerpost i stället för att fortsätta som biståndsminister. Man kan på goda grunder anta att Lövin blev biståndsminister vid valvinsten 2014 helt enkelt för att posten som miljöminister redan var paxad av Åsa Romson.
Åsa Romson har nu meddelat att hon lämnar regeringen. Vägen är därmed öppen för Isabella Lövin att kliva in i den roll hon troligen ville ha redan 2014.
LÄS OCKSÅ
Lövin föreslås ersätta Romson i Miljöpartiet
