Martin-K-webbledartopp

Med Moderaternas förslag om ett ”första jobbet-avdrag” skulle finansminister Magdalena Andersson få göra större avdrag än någon nyanställd ungdom, trots att hon varken är ungdom eller nyanställd.

Och det kan väl knappast vara meningen, påpekade hon själv på en presskonferens i veckan.

Naturligtvis har hon rätt i sin kritik av Moderaternas förslag. Att landets ministrar får större skattesänkningar än de jobbsökande ungdomar som sägs vara målgruppen med förslaget borde vara pinsamt för Moderaterna.

Men nu är det i och för sig – trots namnet – inte några första jobb Moderaterna vill understödja med sitt förslag. Den ”ambitionen” får tillskrivas kategorin blå dunster.

I sin konstruktion är första jobbet-avdraget i stället väldigt likt Alliansens alla tidigare jobbskatteavdrag, där de största skattesänkningarna gått till dem med högst inkomster.

Den moderata oviljan att kalla en katt för en katt, och att kalla detta sjätte jobbskatteavdrag för ett sjätte jobbskatteavdrag, är dock förståelig. Partiet drev ju igenom jobbskatteavdrag 1, 2, 3, 4 och 5 utan att det gav annat än kosmetisk effekt på jobben.

Då är det naturligt att byta namn. Alla varumärken med uselt renommé byter förr eller senare namn. Så det sjätte jobbskatteavdraget blev ett ”första jobbet-avdrag”.

Alltid lurar det någon. Men huvudsyftet med Moderaternas första jobbet-avdrag är – liksom med de tidigare jobbskatteavdragen – att sänka skatten för dem med höga inkomster.