Mona Örjes. Foto: Torkel Edenborg

Mona Örjes. Foto: Torkel Edenborg

ARBETET DEBATT. Cirka 400 000 barn som växer upp i familj med riskabel alkoholkonsumtion. Av dem fick 2 290 barn stöd förra året. Kommuner brister i stöd till barn i missbruksmiljö, skriver Mona Örjes, förbundsordförande IOGT-NTOs Juniorförbund.

Få barn och unga som växer upp i en familj med missbruk får något stöd av sin kommun. Det visar rapporten ”Upptäck i tid”, den trettonde årliga undersökningen som IOGT-NTOs Juniorförbund, Junis, släppte 2 maj.

Vi som på olika sätt arbetar med frågor kring anhöriga till någon med missbruk, upplever nog att det har hänt mycket de senaste tio åren. Filmer produceras, böcker ges ut, forskning publiceras, nätverk bildas. Allt fler berättar offentligt om en trasslig uppväxt, och berättelserna ökar hoppfullheten genom att visa att det kan gå väldigt bra i livet – om man möter kloka vuxna och får stöd.

Men ändå – ibland känns det som om ingenting händer för de barn och ungdomar som just nu lever i familjer med missbruk. I svaren på den enkät som 75% av landets kommuner svarat på hittar vi sammanlagt 2290 barn som fick stöd förra året.

Det kan låta mycket, men med tanke på att det finns cirka 400 000 barn som växer upp i familj med riskabel alkoholkonsumtion så är det få. 100 000 av dessa barn har föräldrar som är aktuella inom missbruks- och beroendevård – men inte ens de nås av stöd.

Barn beskriver själva att de blir ledsna, arga, rädda och känner skam. De tar hand om hushållsarbete, lägger småsyskon och försöker väcka föräldern som somnat på golvet. En del utsätts för våld eller förnedring, en del känner att de måste vara hemma från skolan för att kunna ha koll på föräldern.

Möjligheten att få stöd verkar skilja stort mellan olika kommuner. Det är inte acceptabelt att det är ett socialt lotteri – har barn tur bor de någonstans där samhället har strukturer och jobbar aktivt för att vuxna ska se barn som har det trassligt och erbjuda dem hjälp. Och annars har de otur.

I intervjuerna och artiklarna i rapporten ”Upptäck i tid” framgår att forskning och praktisk erfarenhet visar detsamma: även de som har daglig nära kontakt med barn missar signalerna. Hos många som arbetar i förskola och skola saknas kunskap om hur man ser barnen. Och inom socialtjänsten möter man föräldrarna, men glömmer bort barnen.

Det räcker inte heller att på pappret eller hemsidan erbjuda ett stöd. För många är det fortfarande tabubelagt att prata om missbruk, och därför måste man jobba mycket aktivt och prata om och om igen om hur det kan vara och var det finns hjälp att få. Och för barnen är det viktigt att känna att det inte är deras fel att föräldern dricker för mycket eller använder andra droger.

Är det en kostnadsfråga? Nej. En forskargrupp från Nationellt kompetenscentrum anhöriga gjorde 2015 en hälsoekonomisk studie och kom fram till att en svensk mediankommun (cirka 15 200 invånare) har en årlig merkostnad på 58 miljoner kronor för att barn som är anhöriga till förälder med sjukdom eller missbruk mår dåligt. Det betyder att det inte bara är mänskligt bra, utan en ekonomisk vinst om man tidigt kan se och hjälpa barnen.

När vi i rapporten frågar vilka åtgärder som är viktigast för att utveckla stödet till barn och unga i familjer med missbruksproblem ligger två svar i topp: Ökat samarbete mellan kommunala instanser, och därefter ökad kunskapsspridning. Utmärkt! De ansvariga har alltså själva redskapen i sin hand!

Tack och lov finns många goda exempel. Förskolor med utbildning och rutiner för upptäckt och åtgärder, breda samarbeten som involverar skola, socialtjänst, fritid och föreningsliv, eldsjälar som ser barnen.

Låt oss lära av dem som kommit lite längre! Låt oss med politiska beslut och samordning visa att vi är genuint intresserade av att göra skillnad för barnen. Att barnen i familjer med missbruk får stöd är deras rättighet. Och din och min skyldighet.

Mona Örjes, förbundsordförande IOGT-NTOs Juniorförbund