I Luxemburg inleddes i veckan rättegången mot de tre fransmän som grävde fram uppgifterna om att storbolag som Ikea, Facebook och McDonalds fått hjälp av Luxemburgs myndigheter att stjäla skattepengar.
Det statligt sanktionerade bedrägeriet var så omfattande att många företag kom undan med att betala mindre än en procents skatt.
Nu kunde man ju tycka att någon annan än de tre personer som avslöjade bedrägeriet skulle stå inför skranket, till exempel bedragarna själva. Men som en fläkt från tidigare sekel har Luxemburgs liberale finansminister Pierre Gramegna i stället fördömt läckan som ”Den största attack Luxemburg någonsin utsatts för.”
De tre som avslöjat bedrägerierna riskerar nu tio års fängelse och en miljon euro i böter.
Nu är dock detta inte nog. För att hindra framtida läckor och grävande journalister bereder EU-parlamentet just nu en lag mot att avslöja företagshemligheter, där begreppet används så svepande att det omfattar i stort sett allt som storföretagen vill slippa insyn i.
Så ville till exempel Volkswagen att deras manipulerade mätning av avgasutsläpp skulle betraktas som en ”företagshemlighet” och därmed olagligt för någon att rota i.
Efter avslöjandena i Luxemburg och Panama är den naturliga slutsatsen att kontrollerna måste utvidgas. EU gör tvärtom, med Luxemburgs liberale finansminister i täten.
