Miljöpartiets ledning briljerar just nu i den politiska suicidkonsten att göra ont värre. Efter att det kommit fram att partikollegan Yasri Khan vägrar ta kvinnor i hand är Gustav Fridolins kommentar att han själv ”inte förstått hur kränkande vissa kvinnor tycker att det kan vara” mycket förunderlig.
Fridolin måste veta att hans ord lätt uppfattas som att han anser att ”vissa kvinnor” är alltför lättkränkta. Orden kan inte heller tolkas på annat sätt än att Fridolin anser det vara okey att behandla människor olika utifrån kön. Och det är ju det hela konflikten handlar om.
Det är oväsentligt om en vanlig hälsningsritual går ut på att gnugga näsorna mot varandra, ta varandra i hand eller lägga handen på hjärtat. Det hela handlar om att göra åtskillnad utifrån kön där kvinnor förvägras normal hälsningsritual endast på grund av att de är kvinnor.
Här finns grunden i den kritik som kommit. Ur ett jämställdhetsperspektiv som säger att det inte ska råda någon skillnad på hur människor behandlas, vilket kön de än tillhör, är det naturligt att kritisera en sådan särbehandling.
Talet från Miljöpartiets sida om att kritiken är islamofobisk skjuter därför långt över målet.
Det förhindrar naturligtvis inte Yasri Khan att ta det personliga beslutet att inte ta kvinnor i hand. Men det gör det mycket svårt att förstå hur Yasri Khan kunde vara på väg in i partistyrelsen för ett parti som säger sig värna alla människors lika värde.
Fridolins svävande ord från början av den här artikeln kan ställas mot Stefan Löfvens kommentar till samma händelse: ”I Sverige behandlar man män och kvinnor lika och då tar man kvinnor i hand”.
Någonting förmörkar Miljöpartiets blick i frågan. Det är oklart vad, men partiledningen kunde ju börja med att gå en grundkurs i jämställdhet så kanske dimman lättar.
