STOCKHOLM 20101208 Gˆran Palm, fˆrfattare och samh‰llsdebattˆr som fyller 80 Âr Foto: Leif R Jansson / SCANPIX / Kod 10020

Göran Palm. Foto: Leif R Jansson/TT

Förutom att skriva in sig i den svenska litteraturens arbetarhistoria, gav författaren Göran Palm röst åt andra: – Människors upplevda erfarenheter slutade aldrig att fascinera honom, berättar hans efterträdare i Liv i Sverige, Ingrid Sjökvist.

Ingrid Sjökvist är ordförande för Liv i Sverige, ett av författaren Göran Palms livsverk. Hon kände författaren väl och föreningen arbetar efter samma motto som när den grundades: ”Varje liv är värt att skildra.”

Göran Palm avled i tisdags, 85 år gammal. Han började sin författarbana som poet, men skrev in sig i den svenska arbetarlitteraturhistorian när han under ett år arbetade på LM Ericsson och skrev dokumentära skildringar därifrån. ”Han var en äkta samhällsradikal som lät radikalismen flytta in i litteraturen också,” säger författaren Göran Greider i en kommentar till Svenska Dagbladet.

Göran Palm hade ett genuint intresse för människor och brann för den demokratiska uppgiften, enligt Ingrid Sjökvist:

– Han var rakryggad och hade mycket hög integritet. Han var på så sätt en ”tydlig” person, med humor och självdistans. Han var lätt att tycka om, kunnig och lyssnande, han var generös och lätt att samarbeta med. Han litade på sina medarbetare. Några höga hästar har han aldrig suttit på.

Liv i Sverige grundades 1982 på initiativ av Göran Palm. Han var med i det kollektiva Författarförlaget, som fick in livsberättelser från andra än författare, om sådant som ingen skrivit om tidigare, berättar Ingrid Sjökvist.

– De la de här manusen i en hög och när den blev stor beslutade de sig för att ändå ge ut några av dem. Därför bildades arbetsgruppen Liv i Sverige, skriver hon när Arbetet når henne per mejl under en resa.

Arbetsgruppen omvandlades sedan till en ideell förening där Göran Palm var ordförande, från starten ända fram till 2010. Bilden av Sverige skulle fördjupas och breddas:

– Det är den grunden vår förening vilar på än i dag. Att han verkade så länge beror säkert på att han såg behovet och så var han förtjust i kontakterna med våra medlemmar.

– Ända till slutet deltog han på de flesta av våra berättarkaféer, som numera äger rum på Timmermansgården på Södermalm i Stockholm. Människors upplevda erfarenheter upphörde aldrig att fascinera honom.

LÄS OCKSÅ

Den svenska arbetarlitteraturens experimentlusta

Poesidebatt: Läsaren måste delta