I nummer 11 skriver Arbetet om rätt till heltid och de många visstidsanställningarna. Men arbetslivet i dag gör det svårare att orka heltid, skriver tidningsbudet Martin Lundström.

På 1970-talet, då jag under omkring 6 år arbetade heltid som industriarbetare på dåvarande Asea, var jag inte så sällan så trött av blandakordsarbetet, att jag somnade till en stund innan jag kunde äta vid hemkomsten.

Arbetade sedan som fastighetskötare i bortåt 20 år på en kursgård. Där var det inga problem med att orka med 40 timmar i veckan. Eftersom jag hade tjänstebostad på området kunde det bli betydligt mer, och det blev nog för mycket emellanåt.

Nu har jag arbetat som tidningsbud i 17 år, omkring 50-60 procent av en heltid. De senaste nio åren har det mest varit i  flerfamiljshus med många trappor. Det skulle jag definitivt inte orka arbeta heltid med någon längre tid. Har, trots att jag gått ned i både tid och våningsplan, besvär med fötterna. Om försämringarna fortsätter blir det nog inte som jag tidigare tänkt mig, att jag fortsätter till 70-årsåldern.

Vad vill jag då säga med detta? Det går inte att rakt av i timmar jämföra vad som ska utgöra heltid mellan olika yrkesgrupper. Inom vissa områden kanske halvtid är det samma som heltid, belastningsmässigt.

Dessutom finns det individuella skillnader och skillnader under livscykeln. För småbarnsföräldrar borde kanske heltid vara generellt lägre i timmar räknat än för oss som inte befinner oss i den situationen. Sedan kanske man inom en familj kan fördela detta olika, jämställdhet i tid kan nog kanske ibland slå lite fel.

Martin Lundström