”Hög tid att stärka integritetsskyddet”

I takt med att tekniken utvecklas blir frågan om arbetstagares integritet en alltmer brännande och akut fråga. Det är idag möjligt att med enkla och billiga medel i realtid kameraövervaka hur arbete utförs, följa den exakta färdvägen för en servicetekniker, mäta samtalsfrekvens för arbetstagare i callcenter och säljyrken, mäta plockningsfrekvens för den som arbetar i ett lager, kontrollera hur ofta livsmedelsarbetaren byter arbetskläder, kontrollera hur en arbetstagare rör sig i lokalerna m.m. Listan kan göras mycket längre.

Frågan om en lagstiftning om integritet i arbetslivet har utretts vid ett flertal tillfällen, det senaste betänkandet lämnades år 2009. Någon sammanhållen lagstiftning på området finns fortfarande inte. Den som söker regler till skydd för arbetstagares integritet får leta i ett lapptäcke av regler bestående av personuppgiftslagen, kameraövervakningslagen, Europakonventionen, grundlagen och Arbetsdomstolens domar. Skyddet för integriteten är dessutom olika för olika grupper på arbetsmarknaden. Arbetstagare som är anställda av stat, kommun eller landsting har ett betydligt bättre skydd när det gäller kroppsliga ingrepp som alkohol- och drogtester.

De regler som finns på området tolkas av Arbetsdomstolen och Datainspektionen. I brist på en sammanhållen lagstiftning är det extra angeläget att dessa instanser värnar om skyddet för arbetstagarnas integritet. Dessvärre kan vi på arbetstagarsidan konstatera att Arbetsdomstolen och Datainspektionen ger en arbetsgivare stora möjligheter att kontrollera och övervaka även om det innebär påtagliga ingrepp i arbetstagarnas integritet.

Datainspektionen har till exempel ansett att en arbetsgivare har rätt att hämta uppgifter om en enskild arbetstagare ur ett in- och utpasseringssystem på arbetsplatsen. Syftet med systemet var att upprätthålla säkerheten för arbetsgivarens lokaler. Trots det hade arbetsgivaren rätt att hämta uppgifterna om arbetsgivaren hade ”konkret misstanke” om att arbetstagaren misskötte sin tidsredovisning. I det aktuella fallet visade det sig att misstanken var helt obefogad.

Än mer nedslående är Arbetsdomstolens domar gällande medicinska undersökningar som drog- och alkoholtester. Arbetsgivaren får vidta en sådan kontrollåtgärd om arbetsgivaren har något särskilt intresse som kan motivera kontrollåtgärden och detta intresse väger tyngre än arbetstagarnas integritet. I de domar som finns på området har Arbetsdomstolen i absolut övervägande delen av fallen ansett att arbetsgivarens intresse väger tyngre.

I ett mål där arbetsgivaren hade satt upp en alkomätare i ett allmänt utrymme för att alkoholtesta chaufförer av renhållningsfordon och där chaufförerna stod i kö för att blåsa har Arbetsdomstolen uttalat att åtgärden inte var ”ett särskilt stort ingrepp” i arbetstagarnas personliga integritet. I ett annat mål har Arbetsdomstolen ansett att arbetsgivarens kund kan ställa krav på slumpvis alkoholtest av chaufförer innan de kör in på kundens område. Detta trots att det fanns alkolås i chaufförernas fordon. Inte heller i detta mål tyckte Arbetsdomstolen att alkoholtestningen var ett särskilt stort ingrepp i arbetstagarnas personliga integritet.

Situationen avseende drog- eller alkoholtester är extra allvarlig eftersom Arbetsdomstolen förklarat att facket inte kan skydda de enskilda arbetstagarna genom att lägga ett så kallat tolkningsföreträde på skyldigheten att underkasta sig drog- eller alkoholtesten i avvaktan på prövning i Arbetsdomstolen. Arbetstagare kan alltså inte – utan att riskera sin anställning – vägra underkasta sig ett drog- eller alkoholtest även om Arbetsdomstolen senare skulle komma fram till att arbetsgivaren inte hade rätt att kräva att arbetstagaren skulle testas.

Arbetsdomstolens och Datainspektionens ställningstaganden bottnar i arbetsledningsrätten, som enligt Arbetsdomstolen och Datainspektionen, ger arbetsgivarna stora möjligheter att genomföra integritetskränkande kontroller. Arbetstagarna ses som en produktionsresurs bland andra och inte som individer. Ett lika otidsenligt som oacceptabelt betraktelsesätt.

Den rasande snabba tekniska utvecklingen ger ständigt nya möjligheter till övervakning och kontroll. I kölvattnet växer ett allvarligt arbetsmiljöproblem fram. Det innebär en psykosocial påfrestning att ständigt vara utsatt för kontroll av till exempel när man tar rast och hur lång rast, vilken färdväg man väljer till nästa kund och vilket arbetstempo man har när man plockar i lagret. Särskilt påfrestande är det att bli kameraövervakad i arbetet. Betydligt stramare regler behövs.

Det är nödvändigt med en sammanhållen lagstiftning om integritet i arbetslivet. I en sammanhållen lagstiftning måste den förlegade synen på arbetsgivarens arbetsledningsrätt i förhållande till arbetstagares integritet överges. Arbetstagarnas rätt till integritet måste betraktas i ljuset av de arbetsmiljöproblem som kontroll och övervakning innebär.

I avtalsrörelsen driver några förbund denna utomordentligt viktiga fråga. Även lagstiftaren måste vakna.

Annett Olofsson, jurist på LO-TCO Rättsskydd

LÄS OCKSÅ

Övervakningen av anställda slår rekord