Människor med funktionsnedsättning är vår tids slavar, skriver debattören. Bild från Freedom House Museum i Alexandria, Virginia, USA, i ett hus där det en gång i tiden bedrevs omfattande slavhandel.  Foto: Alex Brandon/AP

Människor med funktionsnedsättning är vår tids slavar, skriver debattören. Bild från Freedom House Museum i Alexandria, Virginia, USA, i ett hus där det en gång i tiden bedrevs omfattande slavhandel.  Foto: Alex Brandon/AP

ARBETET DEBATT. Personer med funktionsnedsättning som jobbar som kranmontörer kan få så lite som 800 kronor i månadslön. Men den som utför riktiga arbetssysslor ska ha marknadsmässig lön, skriver Linda Åkesson.

Människor med funktionsnedsättning är vår tids slavar! Det systematiska utnyttjandet av dessa människor i daglig verksamhet är fruktansvärt och måste få ett slut. Nu!

De flesta av oss ser med avsky på slaveri och skäms för att vi här i Sverige använde oss av slavar och trälar förr i tiden. Men slaveriet finns fortfarande. Det pågår i detta nu, alldeles i vår närhet. De bakar bullar åt vårdcentraler och skolcaféer, monterar kranar, rensar trädgårdar, reparerar datorer. Med mera. Men de får ofta inte en spänn för det, och när de får det är det bara en liten symbolisk ”flitpeng”. Habiliteringsersättning kallas det och betalas ut till personer med funktionsnedsättning som har daglig verksamhet.

”Det är inte slavarbete, för de får en pension som de kan leva på”, hör man ofta. Och ja, så är det ju. Och den är i nivå med ”skälig levnadsstandard”. Men här är min poäng: Den som utför riktiga arbetssysslor som någon normalt betalar för ska ha marknadsmässig lön!

För vad är det för skillnad på kranar som kommer från en ”verksamhet” och kranar från en fabrik? Jo, personalen som arbetar i fabriken får i dag en lön mellan 21 000 och 27 500 kronor i månaden lite beroende på avtal. Personalen som monterar kranarna i kommunens verksamhet får som högst cirka 800 kronor i månaden.

Inser ni inte det absurda i detta? Visst. En daglig verksamhet har personal anställda som handledare åt dem med funktionsnedsättning, som kan behöva en del hjälp. Och de har ingen rekrytering i vanlig mening. Men man måste ju vara lämplig för jobbet även här. Eller som kranmontören Isabelle från Motala säger, det är pyssligt och inte något man kan ta in vem som helst för att göra.

Det är många yrken som är lite pyssliga. Men det går bra ändå. Och jag tolkar det som att Isabelle passar riktigt bra att arbeta med kranar, eller vad tror du?

Hon och alla de andra som gör ett bra jobb med kranarna ska ha lön, övriga ska naturligtvis ha sin habiliteringsersättning. Vilka argument har kommunerna för att strunta i den?

Det finns också företag som tar in arbetare genom daglig verksamhet. De jobbar ute på arbetsplatsen och gör precis samma jobb som de andra, men kostar inte företaget en enda krona eftersom kommunen betalar deras lön. Visst är det bra att alla kan få ordentlig ersättning för sitt arbete. Men varför ska då inte företagen själva betala för alla som arbetar och för det arbete som de får utfört?

Överlag har vi en ”kultur” som säger att människor med funktionsnedsättning (eller funktionsvarianter som allt fler föredrar att säga idag) inte kan vara lönsamma. Men detta följer ju bara den övriga sorgliga utvecklingen vad gäller situationen för dem med funktionsnedsättning.

Vi har inget människovärde!

Linda Åkesson, journaliststudent och funkisaktivist som kämpar för ett jämlikt samhälle hela vägen.