Foto: Claudio Bresciani

Foto: Claudio Bresciani

ARBETET DEBATT. Stockholms politiker har ett direkt ansvar för usel arbetsmiljö och låga löner för taxiförare i Stockholm. Det är dags för Kommunal och Seko att plocka fram sympatiåtgärder för Stockholms taxiförare, skriver Torleif Johnson, Kommunal Väst.

Robert Savela, ordförande i Transports avdelning 26 i Norrbotten, skrev nyligen i en debattartikel (Arbetet 160316) om kollektivavtalen som en försäkring som tryggar arbetsvillkoren på arbetsmarknaden.

Men då måste också politikerna inse detta vid upphandlingar.

En stor aktör i offentligt finansierad välfärd är utförarna av färdtjänstresor. Taxiförarna tycks för närvarande stå utan kollektivavtal i den avreglerade taximarknaden men vad som är ännu värre verkar de befinna sig ljusår från ”den svenska modellen” vilken även moderaterna säger sig värna.

Ändå försvarar Stockholms trafiklandstingsråd Kristoffer Tamsons (M) det senaste beslutet om upphandling av färdtjänstresor vilket innebär kraftiga försämringar av arbetsvillkoren för tusentalet taxiförare. I Trafikförvaltningen för Stockholms Läns Landstings kravspecifikation vid senaste upphandlingen av färdtjänstresor står uttryckligen att:

”Det åligger Leverantören att för verksamhet som bedrivs för Beställarens räkning följa gällande regler på arbetsmarknaden såsom körtids- och arbetstidsregler.”

Men Taxi 020 och Taxi Kurir som SLL slutit förnyat avtal med pressar sina förare att arbeta långt utöver gällande arbetstidsregler för att de ska kunna dra in en lön det går att leva på. Detta beror på ett utstuderat och helt och hållet provisionsbaserat lönesystem.

I ett radioreportage i P1 Dokumentär från maj 2015 (repriserat 12 mars 2016) kunde man höra en taxiförare beskriva en arbetsvardag under slavliknande förhållanden som bland annat omöjliggjorde normalt umgänge med barn och familj. Det senaste avtalet har ytterligare försämrat hans och hans kollegors villkor.

Den 17 mars visade ett hundratal taxiförare sitt missnöje med att demonstrera utanför landstingshuset i Stockholm. Desperationen och ilskan i deras aktion gick inte att ta miste på. Ansvariga politiker vägrade att möta upp de demonstrerande taxiförarna och avfärdade kritiken med att ansvaret på problemen är en fråga som får lösas mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta är dock inte möjligt utan facklig representation där färdtjänstutövarna kan agera som en samlad part och därmed ges inflytande över sin arbetssituation. Det upprörande är att upphandlade välfärdstjänster som färdtjänst prispressas samtidigt som färdtjänstresornas andel av samtliga taxiresor är betydande. Politikerna har därför ett direkt och avgörande ansvar för den uppkomna situationen.

Kommunal lyckades vid upphandling av kollektivtrafik skapa försäkringar om att bussförare inte förlorar jobbet när nya bussoperatörer tar vid. Färdtjänst- och sjukresor är också en form av kollektivtrafik med skillnaden att dessa är taxibundna. Det är dags att fackförbund som Kommunal och Seko plockar fram alla till buds förekommande sympatiåtgärder som leder till att taxiförare som utför viktiga samhällstjänster kan åtnjuta avtal och arbetsvillkor som är likvärdiga.

torleifjohnson1316Torleif Johnson
förtroendevald Kommunal Väst