JAG ÄR PÅ BIO! skrek kunden i telefonen. Det visade sig ligga tacksamhet och beröm bakom. Mannen hade varit i stort sett bunden till hemmet, men nu kunde han inte bara ta sig till biografen, utan till och med gå upp för trappan när hissen dessutom var trasig.

Det är beställningsskomakare Åsa Rasmussen som berättar och det är lätt att förstå när hon säger att det är oerhört tillfredsställande att få folk att fungera bättre i vardagen. Kunna gå på bio, till exempel.

De flesta av hennes kunder är just människor som har svårt att hitta lämpliga skor i handeln. Ovanlig fotform, ovanligt sätt att gå, kanske skador av diabetes eller reumatism. Men det finns också de som helt enkelt tycker det är roligt med skor och vill skapa sin drömsko.

Billigt är det inte: En damsko tar 3-4 arbetsdagar att göra och kostar från 13 000 kronor, en herrsko runt 20 000. (En nättare sko kräver färre arbetsmoment.) Tidigare var skomakeriet leverantör till landstinget, nu får de flesta betala sina skor själva.

Åsa lägger ut mönsterdelarna på ett kalvskinn. Det har mindre porer och tätare struktur än skinn från vuxna djur. Hur delarna ska placeras beror på hur skinnet sträcker sig, skorna får inte töja sig på fel håll.

Mönsterdelarna är gjorda utifrån lästen, en träform skapad efter just den här kundens fötter. Det är hans nionde skobeställning, så det behövs inte mycket provning. Åsa återanvänder ofta gamla läster och slipar av eller bygger på efter behov.

Ibland beställer hon en ny läst från en fabrik i England eller Tyskland.

– Lästmakeri är ett kunnande som är på väg att försvinna, noterar hon. Som så många hantverk.

Arbetsmomenten är många. Hon pinnar, alltså sträcker ovanlädret och spikar fast på lästen så att det formas. På randsydda skor syr hon fast sulan i en avlappare, en fantastisk maskin från en nedlagd skofabrik. Mellan momenten ska kunden prova och ibland behöver skinnet torka en lämplig tid. Totalt tar det tre–fyra månader innan skon är färdig.

Det händer också att hon klär om skor, lagar skor eller gjuter inlägg.

De mest minnesvärda skor Åsa har gjort sitter dock inte på någon människofot alls:

– Jag fick göra stövlarna till två vaxdockor på Abba-museet. De var speciella. Och … ja alltså, jag gjorde skor åt Agneta och Anni-Frid. Det hade jag aldrig trott när jag var liten tjej.

Klicka på tidslinjen för att se den större.

Klicka på tidslinjen för att se den större.

Om Åsa Rasmussen

43 år, beställningsskomakare och delägare i Skomakeri Framåt, Stockholm.

År i yrket: 18

Bäst med jobbet: Att hjälpa folk fungera i vardagen.

Sämst med jobbet: Vi tjänar inga pengar. Vi klarar oss, men det är faktiskt jättesvårt att få någon riktig ruljangs på det. Sedan är väl inte arbetsmiljön den bästa, mycket lösningsmedel och damm.

Om jag inte var skomakare: Något annat hantverk, absolut. Kanske attributmakare, som gör masker och sånt på teatrar.

Om skomakare

Antal: Svårt att säga. Skomakarmästarförbundets uppskattning är 700-800 skomakerier i landet.

Utbildning: Hantverksakademin i Stockholm eller Hantverkslärling i Leksand organiserar utbildning som bygger på att du har lärlingsplats hos en skomakare. Det finns också gymnasieutbildningar, men de förutsätter ofta att du själv skaffar en lärlingsplats. Efter två år som lärling och ett praktikår kan du avlägga gesällprov. Efter ytterligare tre års arbete kan du avlägga mästarprov.

Fackförbund: De flesta är egenföretagare, de som är anställda hör ofta till Handels. Egna företagare kan gå med i Skomakarmästarförbundet, som har 110 medlemmar.

Lön: Lägstalönen, för biträden som fyllt 18, är 18 000 kronor i månaden. En gesäll med branschvana tjänar 23 500-24 000.

Källor: Skomakarmästarförbundet, Handels