Det är sorgligt hur väl Alliansens propaganda om skattens fördärv har planterats i folks medvetande.  Foto: Anders Wiklund

Konjunkturinstitutet, KI, skriver i en rapport att dagens skatteuttag inte räcker för att klara välfärden. Men lösningen är simplare och mer rättvis än många kan förställa sig. För att klara välfärden fram till år 2040 bör skattekvoten höjas med omkring 2,6 procentenheter helst redan till år 2020, skriver KI.

I skattekvoten inbegrips alla typer av skatter och avgifter, långt ifrån bara skatten på arbete, som de flesta politiker drar sig för att röra.

Med denna skattehöjning på 2,6 procentenheter, konstaterar KI, kan vi alltså bibehålla välfärden på samma nivå som i dag i ett mycket långt perspektiv och dessutom även betala av det stora strukturella underskott i statens budget som Alliansen lämnade efter sig.

Den följdfråga som många numera instinktivt ställer sig är hur fattiga vi då blir när skatten ska höjas. Vi har ju så många gånger hört borgerliga politiker påstå att vi alla blir fattiga som lusar av skatt. Och svaret är: vi blir inte alls fattiga, tvärtom. Och det är här som KI:s rapport blir riktigt intressant.

Om vi höjer skattekvoten med dessa knappt tre procentenheter hamnar vi på ungefär samma nivå som vi hade 2006, konstaterar KI. Sedan dess har reallönerna ökat kraftigt, alltså den ”riktiga” lönen efter att inflationen räknats bort. För arbetare har reallönen ökat med närmare 15 procent. En arbetare skulle alltså ha haft 15 procent högre inkomster även om Alliansens skattesänkningar aldrig hade genomförts. Och vi skulle dessutom haft en bättre välfärd.

Talet om att skatten gör oss fattiga är alltså helt enkelt inte sant. Skattens uppgift är i stället att garantera en gemensam välfärd med utbildning och vård som är nödvändiga ingredienser för att vi ska bli rikare även i framtiden.

Propagandan om skattens fördärv för folks plånböcker härrör i stället från höginkomsttagares önskan att låta välfärd bekostas av den enskilda invånaren.

En antibiotikakur eller en städning i hemmet kostar ju lika mycket vem det än är som ska kureras och vem det än är som behöver städhjälp. Så länge denna kostnad betalas via skatten garanteras välfärden lika för alla medborgare som har behov av den, oavsett klasstillhörighet eller inkomst. Hittills har vi också haft en grundläggande blocköverskridande norm att välfärd ska ges efter behov och inte efter plånbok.

Propagandan för sänkta skatter visar att detta till stor del är en läpparnas bekännelse från de borgerliga partierna. Alliansens reformer talar i motsatt riktning med omfattande skattesänkningar, främst för de välavlönade, och en nedskuren generell välfärd.

Att Sverige, som KI:s rapport visar, med ganska små skattehöjningar, kan garantera såväl välfärd efter behov, bra tillväxt och mer pengar i plånboken till alla, är en sanning som går stick i stäv med den borgerliga propagandan och som vi därför aldrig hör från borgerligt håll.

Om vi vill bygga ut välfärden ytterligare från dagens nivå kan vi diskutera andra justeringar av skatter och avgifter. Det är här den politiska debatten borde stå mellan riksdagens partier, inte runt den grundläggande normen att välfärd ska ges efter behov eller om välfärd ska ges efter plånbok som Alliansens har fått hela skattedebatten till att gälla.

Det är sorgligt hur väl Alliansens propaganda om skattens fördärv har planterats i folks medvetande och det står alltmer tydligt att propagandan mer är till för att plantera idén om att sälja ut vår välfärd till marknadskrafter och privata företag än en verklig oro för folks plånböcker.

Sanningen är, som KI:s krassa rapport visar, att vi kan skapa en bra skattefinansierad välfärd för alla och få mer i plånboken efter skatt på en och samma gång.

Martin-K-webbledartopp