Här arbetar Annelie Persson sedan 30 år och hon bär den anrika yrkestiteln kärnmakare. Hon är en av dem som formar kärnorna i sand och ser till att det blir hålrum i gjutgodset.

– Jag börjar dagen med att tända upp i verkstaden, öppna kranen till kolsyran som får sanden att härda och starta sandskruven som försörjer de två moderna kärnmaskinerna.

Annelie själv arbetar vid den äldre maskinen för småkärnor dit hon får bära fram sanden i hinkar. Det är inte speciellt tungt, men dammigt.

– Det är först efter ett par dagars ledighet jag känner mig riktigt ren. Ändå har man satsat miljoner på arbetsmiljön och den har blivit mycket bättre sedan jag började. Tidigare såg man dammet och rökgaserna i luften där solstrålarna tittade in.

När Annelie kom hit 1986 var det – som hon säger – mest lite på skoj. Efter tio år som mentalskötare lades institutionen hon jobbade på ned, hon kom hit och på den vägen är det. Första jobbet var som handformare men det visade sig för arbetsamt för nacke och armar.

– Jag blev då visad en arbetsplats som kärnmakare och kom snabbt in i jobbet, minns hon. Även om morgnarna är tidiga trivs jag bra och jag arbetar inga helger eller kvällar som tidigare. Och skulle jag behöva jobba över, vilket händer när vi har produktionstoppar, så kommer jag ändå hem medan det är ljust.

Eftersom Roslagsgjuteriet nästan uteslutande är underleverantör till annan industri måste man kunna göra snabba omställningar och vara flexibla. Redan 1977 gjorde man därför en konjunkturanpassning av arbetstiden som gick igenom efter en omröstning bland de anställda.

– Den innebar månadslön i stället för den tidigare timlönen och att vi numera kan arbeta fyradagarsvecka när beläggningen inte räcker till, men med halv lön för den femte dagen, förklarar Annelie. Jag var nog kritisk i början men nu tycker jag det är bra, speciellt på sommaren när man kan få en långhelg och ge sig ut på sjön.

Under vårt samtal har ett helt bord fyllts av gjutkärnor. Annelie Persson plockar ner de sista i en låda innan hon stämplar ut och går hem till sitt strax utanför industrigrindarna.

Olle Anderstam

Skärmavbild 2016-03-02 kl. 13.21.46

Om Annelie Persson

59 år, kärnmakare vid Roslagsgjuteriet i Herräng.

År i yrket: 30.

Utbildning: Mentalskötare. Kortare interna kurser, i övrigt självlärd inom gjuteriet.

Bästa med jobbet: Nära hit, ingen restid och bra arbetskamrater och chefer.

Sämsta med jobbet: Att ständigt tvätta sig själv och sina kläder. Man känner sig aldrig ren och fin.

Fritid: Bilbingo med mamma. Simmar en dag i veckan, har båtplats i Herräng och ser fram emot att isen går upp på Singöfjärden.

Om gjuterier

Antal i Sverige: Under de senaste 20 åren har man gått från 200 till mindre än 20 gjuterier av Roslagsgjuteriets storlek.

Medellön: En erfaren gjuteriarbetare har idag 23 000–24 000 kronor i månaden i baslön.

Sysselsatta: Totalt cirka 550 kollektivanställda på företag som Roslagsgjuteriet.

Utbildning: Gymnasienivå. Utbildningen för den speciella uppgiften får man ofta som lärling, och vissa yrkeskategorier kräver minst fem år för att bli färdigutbildad.