Foto: Hasse Holmberg/TT Bild: Hasse Holmberg/TT

ARBETET DEBATT. 64 procent av yrkesverksamma bild- och formkonstnärerna uppgav 2014 att de hade en taxerad månadsinkomst på under 13 300 kr. Nu krävs en rad snabba åtgärder för att förbättra bild- och formkonstnärernas ekonomiska förutsättningar, skriver Niclas Malmberg (MP) och KRO, Konstnärernas Riksorganisation.

Intresset för konsten har aldrig varit större i Sverige. På fem år har andelen svenskar som minst en gång per år går på konstutställningar ökat med 19 procent. För varje år mellan 2010 och 2014 visar statistiken en ökning. Bild- och formkonsten berör allt fler invånare och de konstnärliga uttrycken vidgar vår värld. Denna utveckling bör sätta avtryck i det arbete som pågår med att utarbeta en nationell handlingsplan för bild- och formkonsten och stärka arbetsvillkoren för konstnärer.

Siffrorna kommer från Kulturanalys nya rapport om våra kulturvanor och visar att nästan hälften av befolkningen (44 %) mellan 16 och 85 år besökte en konstutställning 2014. Men uppsvinget för konsten syns tyvärr inte i bild- och formkonstnärernas inkomster.

Konstnärerna är fortfarande den kulturella yrkesgrupp som har de svåraste ekonomiska förutsättningarna. År 2014 uppgav 64 procent av de yrkesverksamma bild- och formkonstnärerna, i en enkät av KRO/KIF, att de hade en taxerad månadsinkomst på under 13 300 kr.

Och dessvärre visar de senaste två stora inkomstundersökningarna sjunkande realinkomster över tid. Även Konstnärsnämndens senaste rapport om konstnärernas inkomster (2009) visar lika dystra siffror.

Så ser alltså den ekonomiska verkligheten ut för en majoritet av konstnärerna trots det växande intresset för bild- och formkonsten. De värden som konsten genererar kommer i allt för liten utsträckning konstnärerna till del. De senaste åren har vi sett ett stort antal försäljningsrekord på andrahandsmarknaden för konst. Men trots att det finns en lagstadgad följerätt, som ska ge konstnärerna en liten del av denna värdestegring, vidarebefordrar konsthandeln alltför sällan denna till konstnärerna.

För att stärka följerätten föreslås, i SOU 2014:36, ökad transparens och en skarpare administrativ ordning. Förslaget skulle inte bara skapa bättre villkor för konstnärerna, utan även för den seriösa konsthandeln, som slipper konkurrera med mindre nogräknade aktörer. Det är hög tid att den statliga utredningen görs till lag samtidigt som minimipriset för följerätten justeras ned till 2 000 kr. Det skulle betyda att de delar av konstnärskåren vars verk görs i fler exemplar, exempelvis grafiker och konsthantverkare skulle kunna ta del av sin följerätt.

Även en äldre utredning, SOU 1997:106, borde dammas av. I den föreslås en avgift när äldre konstverk, som inte längre omfattas av upphovsrätten, säljs vidare. Intäkterna från avgiften ska gå till en ny Konstnärsfond. Det är ett välfungerande och sympatiskt system som redan finns i Norge; dåtidens mästare ger nya generationer konstnärer möjlighet att utvecklas, vilket skapar förutsättningar för en god återväxt av samtida konst, något som även gynnar konsthandeln. Två andra viktiga reformer för konstnärers upphovsrätt är att få in bildkonsten i privatkopieringssystemet och att stärka visningsersättningen.

Ytterligare pusselbitar i en nationell handlingsplan för bild- och formkonsten som vill ge hållbara förutsättningar för bild- och formkonstnärerna är att ställa krav på utställningsarrangörer att betala konstnärerna för deras arbetstid och samtidigt stärka den statliga finansieringen av MU-avtalet – konstnärsorganisationernas och statens ramavtal som ska garantera konstnärerna skäliga villkor när de ställer ut. Det är samtidigt viktigt att inom kultursamverkansmodellen klargöra och stärka regionernas ansvar för bild- och formkonsten, parallellt med en anslagshöjning från staten för produktion och distribution av kvalitativ kultur i hela landet.

Regeringens ambition att bygga 700 000 nya bostäder innebär också en fantastisk möjlighet att utveckla våra livsmiljöer med omtanke om hela människan. I väntan på ett statligt direktiv för enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning bör det i stödet till bostadsbyggandet finnas tydliga riktlinjer för att garantera att nya bostadsområden, fastigheter och infrastruktur byggs med konstnärliga gestaltningar.

Det finns säkert flera orsaker till att bild- och formkonsten behandlats styvmoderligt och att utredningar som gjorts samlar damm på regeringskansliet. Men nu finns en politisk majoritet för att ta tag i konstnärernas eftersatta villkor. I den stora kulturpolitiska partienkäten inför riksdagsvalet 2014 svarade samtliga partier utom C och KD ja på frågan om det bör utarbetas ett nationellt handlingsprogram för bild- och formkonsten i dialog med konstnärsorganisationerna.

För att nå riksdagens kulturpolitiska mål om att ”Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling”, behövs en uppdaterad bildupphovsrätt, skäliga arbetsvillkor för konstnärer och en stärkt finansiering av de konstpolitiska reformerna.

Niclas Malmberg, kulturpolitisk talesperson (MP)
Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo för Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare