STOCKHOLM 20121205 Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX Kod: 10060

Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare. Foto: Henrik Montgomery/TT

Mars är den heta månaden i avtalsrörelsen. Upplösningen i industrin kommer att vara avgörande för alla. Men den viktigaste frågan, tvekampen om lönerna,  har inte börjat än. – Där står vi lika långt ifrån varandra som tidigare, säger Veli-Pekka Säikkälä, IF Metall.

I mars avgörs lönerna för sammanlagt 1,5 miljoner arbetstagare. När den tunga, konkurrensutsatta industrisektorn satt riktmärket för hur stora löneökningar samhället tål kommer takten i övriga förhandlingar öka markant.

Då har övriga parterna på arbetsmarknaden en nivå att förhålla sig till.

Striden står mellan industrifackens krav på 2,8 procent och Teknikföretagens deklaration om mycket låga eller helst inga kostnadsökningar alls.

– I de stora frågorna har vi inte kommit något vart. En del mindre frågor fått sina lösningar, men inget är klar förrän allt är klart, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare IF Metall.

Den första mars trädde de opartiska ordförandena, Opo, in i förhandlingarna på industrins område. Enligt reglerna i industriavtalet ska de leda förhandlingarna den sista månaden.

– Nu när Opo blir aktiva går vi i klinch med de verkligt svåra frågorna, avtalsperiodens längd och nivån på löneökningarna. Inför förhandlingarna har vi gjort olika bedömningar, säger Niklas Hjert, förhandlingschef i Unionen.

Inte förrän alla parter som förhandlar enligt industriavtalet, de fem samarbetande facken IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer, är överens med sina respektive motparter skriver alla på sina uppgörelser. Till dess kommer avtalsrörelsen stå och väga.

För IF Metall har arbetstiden blivit en nyckelfråga. I snart 20 år har industriarbetsgivarna kunna förlänga varje arbetspass. Regeln är högst 40 minuter per pass eller sammanlagt 3 timmar och 20 minuter i veckan. Det kallas arbetstidskorridoren.

Nu vill Teknikarbetsgivarna kunna förlänga korridoren till 5 timmar i veckan. Arbetsgivarna i Ikem (plast, läkemedel och kemisk industrin) vill gå ännu längre. De vill kunna förlänga med 2 timmar per arbetspass, 10 timmar i veckan.

– Frågan är oerhört besvärlig. Arbetsgivarnas vill i praktiken ha bestämmanderätt över arbetstidskorridoren, säger Veli-Pekka Säikkälä, som i ryggen har ett kongressbeslut om att korridoren måste minskas.

Den andra stora fackliga grupperingen inom LO är de samverkande förbunden i 6F (Seko, Byggnads, Elektrikerna, Målarna, Fastighets och Musikerförbundet).

– Förhandlingarna är som intensivast just nu. Fullt ös, men inga frågor är lösta och avförda från förhandlingsbordet, säger Ronny Wenngren, samordnare av avtalsrörelsen i 6 F.

Förbundet har hunnit olika långt. Så sent som i förra veckan bytte Byggnads avtalskrav med sina arbetsgivare. Gemensamt för 6F är lönekravet på 3,2 procent.

Deras något högre krav än facken inom industrin har lett till starka reaktioner. Motparterna håller benhårt fast vid att inte ge ett öre över märket som sätts i industriförhandlingarna.

Skillnaden mellan de båda fackliga grupperingarnas krav är en hundralapp i månaden för en industriarbetare med genomsnittlig lön.

­– Jag förstår inte upprördheten bland arbetsgivarna för en hundring skull. De är däremot inte särskilt upprörda över att en börs-vd kan tjäna 54 gånger mer än en arbetare, säger Ronny Wenngren.

När industriavtalet är i hamn den sista mars kommer de flesta strålkastare riktas mot Kommunals förhandlingar och kravet på extra pengar till undersköterskorna. Utöver 2,8 procent till alla kräver förbundet 400 kronor mer till undersköterskorna.

Parterna har ännu inte börjat diskutera kravet. Det sker inte förrän industrin satt riktmärket för löneökningarna. Arbetsgivarna har varit försiktiga i sina kommentarer.

– De har inte sagt mer än att de ställer sig positiva, säger Lenita Granlund, avtalssekreterare i Kommunal.

Parterna Kommunal och arbetsgivarna i SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) träffas ett par gånger i veckan. Den stora frågan på förhandlingsbordet är i dagsläget rätten till heltid.

– Utmaningen i stora organisationer är strukturen. Vi behöver titta över den, bemanningen, arbetstimmar och arbetstidsfrågan så att denna förbättring inte sker på bekostnad av arbetsmiljön.

– Lösningen får inte bli ett bakslag med längre arbetspass och fler helgpass, säger Lenita Granlund.