När Sekos internationella sekreterare Annica Barning var i Indien första gången inträffade en omskriven gruppvåldtäkt på en buss där en ung kvinna dog.

Nu samarbetar hon med Sheela Naikwade från det indiska facket MSTKS  för att minska övergreppen mot de kvinnliga busskonduktörerna.

– Systrar! Tack för att jag fick komma!

Sheela Naikwade intar scenen i  den fackliga utbildningslokalen på Barnhusgatan i Stockholm och fyrar av ett leende som lyser upp det vintergråa. Från den indiska provinsen Rajgad i delstaten Maharashitra, vars huvudstad är Mumbai (Bombay), är hon inbjuden till Sverige av Seko, internationella transportfederationen ITF och Union to Union.

Hon är bussfackets kvinnoorganisatör och även ledamot i internationella transportfackets kvinnokommitté. ”Bröderna” i publiken får känna sig inkluderade av hennes värme och entusiasm.

Men det är för medsystrarna hon jobbar, det vill säga de kvinnliga busskonduktörerna.

”Systrar!” lyder Sheela Naikwades hälsningsord till den svenska publiken. Foto: Erik de la Reguera

”Systrar!” lyder Sheela Naikwades hälsningsord till den svenska publiken. Foto: Erik de la Reguera

Det är en yrkesgrupp som är utsatt för missaktning, misshandel och övergrepp. Förutom långa arbetsdagar i skakiga överfyllda bussar får de även utstå sexuellt våld från såväl passagerare som manliga arbetskollegor.

Sheela arbetade på kontoret och till henne vände sig kvinnorna för hjälp. Hon blev deras fackliga ombud och lyfte envetet frågor om toaletter, (kvinnorna tvingades sätta sig vid vägkanten) omklädningsrum, att kunna omplaceras som gravid (de ständiga skakningarna på gropiga vägar ökar risken för missfall).

Och framförallt tog hon upp det som det gemensamma arbetet syftar till: Att bli behandlad med respekt och få ha sin kropp ifred.

Sedan oktober 2014 stöttar Seko projektet Strengthening trade union strategies and campaigns to combat violence against women med målet en trygg och säker arbetsplats för kvinnor som arbetar som busskonduktörer i Indien.

Hittills har projektet bland annat lyckats åstadkomma åtgärder mot sexuella trakasserier samt reserverade poster för kvinnor i facket. Sheela Naikwade är stolt – men inte nöjd.

– De bad mig sluta tjata, men det gör jag inte! säger hon. Även om männens motstånd fortfarande är massivt har Sheela nu stöd  från sin förbundsordförande.

Sekos projektkoordinator Annica Barning berättar att hon alltid varit intresserad av jämställdhetsfrågor och tagit fajten mot orättvisor.

– Men min första resa till Indien i samband med den fruktansvärda bussvåldtäkten blev ändå den stora ögonöppnaren. Tack vare mitt arbete kunde jag göra något på riktigt och det känns bra.

Facket behövs och gör skillnad! Och är ett värn när allt fler vill sänka lönerna, vilket du också kan läsa om på sidorna 8–9.

Fotnot: MSTKS står för Maharashtra State Transport Kamgar Sanghatana Union.