”Riksdagen ska inte sätta löner!”

ARBETET DEBATT. På sikt kommer lägre löner att pressa ner lönerna för alla – även för tjänstemän och akademiker. Låglönesamhället blir ett bidragssamhälle. Det kräver en stark fackföreningsrörelse och att vi i riksdagen inte sätter löner, skriver ordföranden i arbetsmarknadsutskottet Raimo Pärssinen (S).

Fackföreningshat och vilja att klämma åt socialdemokratin förenar krafter som Sverigedemokraterna och Svenskt Näringsliv. Samtidigt lägger de borgerliga partierna förslag som hotar den svenska modellen genom hotade ingrepp i den fria förhandlingsrätten mellan arbetsmarknadens parter. Läget är allvarligt men inte alls hopplöst.

Det finns en allmän fruktan i samhället över vart utvecklingen är på väg. Många försöker förklara det med oro över och motstånd mot invandringen men så enkelt är det inte.

Under lång tid har det spridits falska löften om marknadskrafternas och de sänkta skatternas möjlighet att leverera ökad frihet och ökat välstånd. Logiskt borde det stärka både socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen. I stället har vi en kaotisk parlamentarisk situation i riksdagen samtidigt som fackföreningsrörelsen är tillbakatryckt, till exempel av en stark krismedvetenhet kopplat till integration och etablering.

Den framtida utmaningen ligger i att kunna formulera en politik som fördelar vinster och förluster i en globaliserad värld. Politiskt är det nödvändigt att kunna slå vakt om fackens möjlighet att förhandla, rekrytera medlemmar och bygga starka fackliga organisationer.

Det går bra för Sverige just nu. Väldigt bra. Ekonomin är på topp, varslen minskar och långtidsarbetslösheten har stannat av. Ungdomsarbetslösheten sjunker drastiskt trots att den sänkta arbetsgivaravgiften för unga slopas. Näringslivets och de borgerliga partiernas domedagsprofetior om skenande ungdomsarbetslöshet har inte besannats. Utvecklingen visar att arbetslöshet inte kan bekämpas med sänkta skatter.

Läget är gynnsamt för att visa på betydelsen av en socialdemokratiskt ledd regering. Nödvändigheten av facklig-politisk samverkan är uppenbar för att stärka såväl fackligt som politiskt förtroendevalda på alla nivåer. Extra viktigt är det nu när Moderater, Kristdemokrater, Liberaler och Centerpartister vill att politikerna ska lägga sig i de avtal som fack och arbetsgivare tecknar.

Politiker i riksdagen ska inte sätta löner och bestämma övertidsersättningen. Det ska ske i fria förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Den ordningen har gjort Sverige till ett land där högt välstånd och arbete åt alla går hand i hand istället för att ställas emot varandra. Vi löser inte de utmaningar Sverige står inför genom att avveckla den svenska modellen på arbetsmarknaden utan genom att utveckla den.

Att kvinnor och män som har svårt att få arbete eller redan tjänar sämst ska tvingas ta jobb till löner som det inte går att försörja sig på skapar inte fler arbetstillfällen. Sverige har dessutom ett utvecklingstänkande som kräver mer än monotona jobb utan innehåll.

Vi socialdemokrater bejakar utvecklingen mot jobb som kräver ökad kompetens. Det är bra att så många som möjligt har lägst en gymnasieutbildning och kan ta jobb som ger utmaningar, utveckling och en bra arbetsmiljö.

På sikt kommer lägre löner att pressa ner lönerna för alla – även för tjänstemän och akademiker. Resultatet blir att fler som arbetar inte kan försörja sig. Det leder till att fler kommer att bli bidragstagare. Det är en jätteförlust för individen och för samhället.

Välfärden betalas genom skatt. För att skolan, vården och välfärden ska räcka till alla måste många jobba och betala skatt – inte jobba men ändå vara beroende av bidrag eller skattesänkningar för att kunna betala hyra, köpa mat och bilbränsle.

Personer, som av någon anledning, saknar kompetens ska ha utbildning – inte enkla jobb utan framtidsutsikter. Det är därför som socialdemokraterna bland annat satsar på fler utbildningsplatser och olika möjligheter till kompetensutveckling.

Det är tid att ännu en gång ta fajten för den svenska modellen och säkra dess överlevnad genom att utveckla den istället för att avveckla den. Facklig-politisk samverkan har en avgörande roll i detta arbete.

Raimo Pärssinen (S), riksdagsledamot och arbetsmarknadsutskottets ordförande