Den samlade borgerligheten talar sen länge yvigt och brett om att ”trösklarna” till den svenska arbetsmarknaden måste sänkas. Sänkta ingångslöner och svagare arbetsrätt nämns ofta som lösningen både på integration av  nyanlända samt ungdomars svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. De verkar dock ha missat att ingångslönerna redan är låga. En ytterligare sänkning leder till  inkomstklyftor som främst drabbar just kvinnor och unga.

Ingångslönen för en arbetstagare verksam inom Kommunal är i dag 17 594 kronor i månaden. För HRF ligger ingångslönen på 16 754 kronor och en handelsanställds ingångslön är 19 455 kronor. Efter skatt finns mindre än 15 000 kvar att leva på. Noteras bör att dessa ingångslöner är baserade på heltidstjänstgöring.

Den här typen av jobb utgör många människors första kontakt med arbetsmarknaden och branscherna är kvinnodominerade. Heltid kan knappast betraktas som norm i någon av de branscher där dessa löner gäller.

Är det dessa villkor som borgare och arbetsgivare vill försämra ännu mer? Vad skulle det i så fall innebära för de individer det drabbar? Kanske måste de ha flera jobb för att försörja sig och sin familj? Vilka undanträngningseffekter skapar det?

Dessa frågor har borgerligheten hittills inte besvarat. Konsekvenserna för LOs medlemmar om en sänkning av ingångslönerna blir verklighet skulle naturligtvis vara förödande. Tillsammans med en svagare arbetsrätt skulle det leda till en tillvaro präglad av psykisk stress och ekonomisk otrygghet. Många skulle bli beroende av andra för att säkra sin försörjning.

Kontentan blir en svagare situation för ungdomar och framför allt för unga kvinnor. Dessa gruppers situation är tillräckligt utsatt som den är idag och det vore förödande om den skulle försämras ytterligare.

Det här är en utveckling som LO absolut inte stödjer. För att bereda plats åt fler på arbetsmarknaden hjälper knappast lägre löner. I stället måste vi lösa matchningsproblemet. Det finns gott om arbetstillfällen, men företagen har svårt att hitta rätt kompetens. Behovet av arbetskraft kommer även att öka inom många branscher.

Därför vill LO se ännu fler omfattande satsningar på kompetensutveckling. Individer utan formell utbildning men med praktisk erfarenhet bör kunna snabbutbildas till mer avancerade roller, detta lämnar i sin tur plats till avancemang för andra.

Fokus måste flyttas från att sänka priset på arbete genom lönesänkningar till att i stället öka människors värde genom kompetensutveckling.