Monica Wilderoth. Foto: Mecka

April i Anhörigsverige har hyllats unisont. Föreställningen är resultatet av ”undersökande”: – Idealistiskt tänkande måste få konsekvenser, säger regissören Monica Wilderoth som vill styra teatern bort från marknadsliberalismen.

Regissören Monica Wilderoth – i grunden skådespelare ­vill göra arbetsprocessen behaglig och rolig i stället för prestationsinriktad. Repetitionerna måste få vara undersökande:

– Man kan se dem mer som ett konstverk. Det är viktigt i den här tiden av snabba lösningar där allt ska gå med vinst och man ska driva på sig själv utav bara helvete, säger hon, som arbetat med manuset till Stockholms stadsteaters uppsättning av April i Anhörigsverige sedan i maj förra året, och de senaste nio veckorna med ensemblen.

Hennes kulturpolitiska tankar är hon benhård med, säger hon, och visade det 2013 genom att avgå som chef för Borås stadsteater.

– Det var för stort inflytande av fritidspolitiker som inte visste vad de pratade om, säger hon och anknyter till anhörigtemat. Såväl som det finns dysfunktionella familjer finns det dysfunktionella organisationer.

Kanske kan man tala om ett medberoende där med?
– Ja, det tror jag. Man härbärgerar mer skit bara för att stå ut till klockan fyra när man får gå hem, i stället för att fråga sig: Hur har vi det, hur mår vi? Och om vi nu ska prata om effektivitet, hur effektiva är vi egentligen?

Svensk teater i stort är för marknadsliberal helt enkelt, anser hon.

– Det finns också något i vårt samhälle som premierar andra värden än konst och kultur, som berättar för oss att det är bättre med en snygg platt-tv, att tjäna mycket pengar och köpa dyra saker, än att vi kultiverar oss på olika sätt.

Och det är ett hot inte bara mot kulturen utan mot hela mänskligheten, anser hon. Nu väljer hon sina uppdrag som frilans med noggrannhet – en dyrköpt frihet.

– Jag håller fanan högt, men all slags idealistiskt tänkande måste få konsekvenser, säger hon.

På eventuell framgång tänker hon inte, eller publiksiffror.

– Aldrig, då slutar jag att vara konstnär, säger Monica Wilderoth.

LÄS OCKSÅ:

Recension: Vacker uppsättning som känns i kroppen

Alakoski: ”Roligt när ett verk får nytt liv”