IMG_5755

Professor Valeria Pulignano och doktoranden Nadja Doerflinger, på Centrum för sociologisk forskning vid det katolska universitetet i Leuven, har gjort en undersökning som visar att fler unga går med i facket i Belgien än i andra länder. Foto: Bengt Rolfer

Belgien är efter Norden det land i Europa som har högst facklig organisationsgrad. En förklaring är att fler unga går med i facket här än i andra länder.

Det framgår av en undersökning som gjorts av professor Valeria Pulignano och doktoranden Nadja Doerflinger på Centrum för sociologisk forskning vid det katolska universitetet i Leuven, som med anor från 1425 är ett av Europas äldsta universitet.

– Det här är en del av en större studie om varför facket förlorar medlemmar. Det viktigaste skälet är att det inte kommer in tillräckligt med nya medlemmar, vilket i sin tur beror på att många ungdomar bara får tillfälliga jobb och att arbetslösheten bland unga är högre, säger Valeria Pulignano.

Sju länder har ingått i undersökningen. Förutom Belgien är det Storbritannien, Spanien, Holland, Italien, Tyskland och Ungern. Det som framför allt sticker ut är att skillnaden i organisationsgrad är mycket mindre mellan yngre och äldre arbetstagare i Belgien. Där är nästan 40 procent i åldersgruppen 18–24 år med i facket mot bara 6–7 procent i grannländerna Tyskland och Holland.

– Facket i Belgien satsar mycket mer på ungdomarna. De har en strategi som gör att de når ut överallt, inte minst på universiteten. Alla studenter känner till facket och dess roll. Om man jämför med mitt hemland Tyskland så är facket framgångsrikt inom industrin tack vare lärlingssystemet, men i andra yrkesgrupper och bland studenterna är det nästan ingen som är med, säger Nadja Doerflinger.

Valeria Pulignano tillägger att de belgiska facken anordnar många aktiviteter som lockar ungdomar och som inte nödvändigtvis är inriktade på fackliga frågor. En annan bidragande orsak är att studenter erbjuds gratis fackligt medlemskap så länge de pluggar.

– Det gör att de förbereds för arbetslivet och vad det innebär att vara med i facket, säger hon.

Forskarna har funnit tre huvudsakliga skäl till varför man går med i facket. Det handlar om instrumentella motiv (att få stöd och service), sociala motiv (man påverkas av familj, kollegor etc) och ideologiska motiv.

– De sociala och ideologiska motiven gör att du går med mer eller mindre automatiskt. Det man kan arbeta mer med är de instrumentella motiven och erbjuda mer förmåner, säger Nadja Doerflinger.

Hon menar också att det finns potential att använda sociala medier mycket mer – inte minst som undersökningar visar att belgiska ungdomar har en positiv attityd till facket.

– Vad de gör är att lägga ut information om demonstrationer och liknande, men det används inte som diskussionsforum och det lockar inte särskilt många, säger.

Samtidigt som det ändå går relativt bra att ragga medlemmar är det svårare att få belgiska ungdomar att bli aktivister och ta på sig fackliga förtroendeuppdrag. Det socialistiska facket ABVV har tagit initiativ till att starta ”Working Class Hero” – ett nätverk för aktivister under 35 år som främst kommunicerar via sociala medier, men det har ännu inte blivit någon succé. Forskarna efterlyser en tydligare strategi för att identifiera och utbilda blivande fackliga ledare.

– Många fackföreningar har en gammaldags byråkratisk och hierarkisk organisation. Äldre lämnar inte plats för de yngre och snart är de inte ungdomar längre, utan har bildat familj och har ont om tid att engagera sig. Men det är ju inte ett specifikt belgiskt problem, säger Valeria Pulignano.

LÄS OCKSÅ:

Värvningssuccé för belgiskt fack

Bengt Rolfer