Jonna Garphult, 40 år, två gånger utförsäkrad:

Jag har jobbat som handläggare i frivilligorganisationer och studieförbund. Sedan 15 år lider jag av fibromyalgi, migränanfall, sömnstörningar och depressioner. Fibromyalgi är en tung diagnos att bära. Den ses som luddig och svår att mäta, med smärta som flyttar runt i kroppen. Migrän är tydligare, det förstår Försäkringskassan vad det är.

De senaste sex och ett halvt åren har jag inte kunnat arbeta alls. Första gången jag skulle bli utförsäkrad hade jag stark ångest ett halvt år i förväg. Vad skulle hända? Hur skulle det gå med min försörjning? Det var en fruktansvärd påfrestning, med ännu fler sömnlösa nätter.

När jag kom till Arbetsförmedlingen skickades jag till en verkstad där man skulle skruva ihop en pall i ett rum, göra pärlplattor i ett annat och fläta brödkorgar i ett tredje, allt utan ledning eller dokumentation. Det var helt poänglöst, jag gick därifrån gråtande. På egen hand ordnade jag praktik på utbildningsdepartementet. Men jag orkade aldrig arbeta så mycket som två timmar per dag.

Efter tre månaders karens ansökte jag om sjukpenning på nytt. Efter en del turer och utredande då jag måste fläka ut mitt privatliv igen beviljades jag sjukpenning.

När två och ett halvt år hade gått blev jag utförsäkrad för andra gången. Det var i juni 2015. Jag var i sämre skick än första gången. Både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan konstaterade snabbt att ingen arbetsträning var möjlig. Men när jag ansökte om sjukpenning efter sommaren fick jag avslag. Jag har begärt omprövning och väntar på beslut. I ett halvår har jag varit utan inkomst.

Ekonomiskt har vi klarat de här åren tack vare att min man har ett bra jobb. Vi bor i en hyresrätt med ganska låg hyra, har ingen bil och gör inga resor. Som familj har vi svetsats samman. Om jag hade varit ensam hade det aldrig gått, jag vill inte ens tänka tanken.

Jag förstår tanken bakom tidsgränsen i sjukförsäkringen. Man ska inte gå i en evighet utan att testa sin förmåga. Men det skulle man kunna göra långt tidigare, med bibehållen sjukpenning. Inte på det här fyrkantiga, hårda sättet.

LÄS OCKSÅ:

LO: Gränslös sjuktid kan hjälpa sjuka

”Jag funderade inte på hur kroppen skulle hålla”

Sjukskrivningar utan tidsgräns

Berättat för: