Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

Trots att vi matas med illustrationer av vad klimatförändringar gör, och kan komma att göra med oss, kom undersökningar i samband med klimattoppmötet i december som bland annat visade att sju av tio svenskar inte kände till att mötet ägde rum, och att endast sex procent av svenskarna känner oro över global uppvärmning.

Varför är det svårt att ta till sig?
– Frågan är abstrakt. Det är svårt att se den omedelbara påverkan i min vardag av havsnivåer som stiger och isar som smälter. Vi människor är väldigt mycket här och nu.

Men en resa om ett år är ju inte så jobbig att tänka på.
– Nej, men även om vi bokar resan vaccinerar vi oss veckan före och glömmer att fixa nytt pass. Långsiktiga problem/hot skjuter vi framför oss. Sedan finns också en otydlighet i klimatfrågan, vem ska vi tycka synd om? Barnen, oss själva, isbjörnarna eller människor i Bangladesh?

Det händer mycket nu i världen, kan vi hantera hur mycket oro som helst?
– Nej. Vår hjärna är inte konstruerad för att hålla för mer än cirka fem hot/problem samtidigt. Och du kommer inte att agera på fler än tre, fyra. För många upplevs nog flyktingar, bostadsbrist eller problemen i skolan som mer akuta.

Vi får ju ändå väldigt mycket information, ofta vetenskaplig, om klimatfrågan. Leder det till större insikt?
– Nej, frågan är för komplex. Orsak-verkan är svår. Om vi bara skulle sluta åka bil så löste sig allt, då skulle vi kanske kunna hantera det. Klimatfrågan är nog ett så kallat ”wicked problem” (svårlöst problem), det finns för många aspekter av problemet: otydlig ansvarsfördelning, rättviseaspekter, historiska aspekter, osäkerhet om problemets omfattning och risker och om vem som ska lösa det.

Vad gör jag med känslan av hopplöshet?
– Klimatfrågan löses inte av enskilda individer. Det behövs systemförändringar. Så i någon mån är det rätt att individen ska vänta på att samhället löser det. Samtidigt blir det ju inte bättre av att inte göra någonting. Och det kan finnas tillfredsställelse i att man själv är med och gör något. Är man orolig för klimatet bör man ha förståelse för politiska förslag, till exempel högre skatt på bensin. Man bör inte gå emot dem. Att göra det dyrare och krångligare att ha bil tycker många är fel, samtidigt kan man välja att se det som en lösning och en väg framåt.

Vi lever i ett samhälle som uppmanar individer att tänka mycket på sig själva, ofta som konsumenter, vi ska unna oss något när det går bra eller dåligt. Hur förhåller vi oss till det?
– Att vi är kortsiktiga får vi nog leva med. Då får man snarare utforma politiska system som får effekt. Oavsett om regeringen är blå eller röd kommer det att komma förslag som gör det dyrare att vara miljöbov. Kopplas reformerna ihop med förklaringar har man från politiskt håll chans att få acceptans. Folk kommer inte att jubla, men acceptera. Ett exempel är miljöbilspremien. Människan accepterar inte moroten om det handlar om en sänkning av fordonsskatten under fem år. Däremot om man får det som rabatt direkt, när man köper en ny bil.

Att det är människan själv som skapat problemet, hur påverkar eventuell skuld?
– Skuld är en bra känsla om man vill få människor att handla annorlunda. Om det kopplas till en värdering och lösning kan dåligt samvete leda till att man säger förlåt och gör annorlunda. Problemet är nog snarare att inte så många känner skuld.

Om en omställning riskerar leda till ett akut problem, till exempel arbetslöshet?
– Det kan ju vara en oundviklig intressekonflikt. Men arbetslöshet finns ju ändå, det sker ju antingen av kommersiella eller politiska skäl. Det tråkiga svaret är kanske att inte alla förändringar är en personlig vinst för varje enskild individ, men för samhället som helhet. Men vad är alternativet?

Vad fick dig att bli engagerad?
– Jag har insett är det är för lite fokus på människan och för mycket på ekonomi och teknik i miljödebatten. Så psykologin behövs om vi ska ställa om samhället. Vi måste veta hur vi ska jobba med människor för att de ska göra annorlunda.

Vad har du kommit fram till?
– I dag finns hinder för många att göra miljömedvetna val. Kan vi undanröja de hindren och designa ett mer hållbart samhälle är det en väg framåt. Vi är så mycket flockdjur. Går flocken i en riktning som är hållbar kommer de flesta göra det, bara för att alla andra gör det.

LÄS OCKSÅ:

Klimatkaos del 1: När tillvaron torkar bort

Klimatkaos del 2: Kan Paris hejda klimathotet?

Klimatkaos del 3: När arbetsgivaren är värsta klimatboven

Klimatkaos del 4: Så blir du en klimatsuperhjälte

Jonas Mosskin

Yrke: Psykolog, organisationskonsult och föreläsare om psykologiska perspektiv på hållbarhet och klimatfrågor.

Ålder: Har precis fyllt 35 år.

Bor: Lägenhet, Stockholm

Senast sedda: Filmen Mamma Mia. ”Ja, sju år efter alla andra. Men det är så mycket elände i världen. Jag behövde något annat och det hjälpte, den var oväntat rolig.”

Det ger mig ångest: Att sitta i bilkö, nu har jag inte bil, men blir väldigt stressad av bilköer.