Beklagar missad LO-samordning

Sammanhållning i LO-leden och respekt för ”märket” är LO-förbundens chans att påverka löneökningarna även för tjänstemän och akademiker. Medlingsinstitutets tidigare ledning beklagar att LO-förbunden nu missar den möjligheten.

I oktober 2015 stod det klart att LO misslyckats med att samla medlemsförbunden kring gemensamma krav inför avtalsrörelsen. I stället går varje förbund fram med sina egna krav.

Dessutom har förbunden inom 6F (Byggnads, Seko, Elektrikerna, Målarna och Fastighets) gjort klart att de inte längre tänker anpassa sig till löneökningstakten inom industrin, det så kallade märket.

Det här oroar Claes Stråth, fram till förra året generaldirektör för statliga Medlingsinstitutet. Tillsammans med Kurt Eriksson, chefsjurist vid Medlingsinstitutet 2001 – 2015, skriver han i en debattartikel i Dagens Industri att svenska anställda har tjänat på den ordning där fack och arbetsgivare inom den konkurrensutsatta industrin anger takten för löneökningarna.

När nu samordningen mellan LO-förbunden uteblir, och en del förbund uttryckligen struntar i industrins normerande roll för löneökningarna, hotar fler konflikter – bland annat för krav på kompensation för vad andra fack har fått.
”När en sådan huggsexa brakar loss kommer politikerna inte att sitta still”, skriver Stråth och Eriksson i dagens nummer av Dagens Industri.

Till Arbetet säger Claes Stråth:

– Under mina år som generaldirektör har jag försvarat den svenska modellen, där fack och arbetsgivare självständigt förhandlar fram lönerna. För det hände att politiker hörde av sig och frågade hur de skulle stödja den ena eller andra gruppen.
När politikerna vill påverka lönerna handlar det ofta om att höja lönerna för någon akademikergrupp inom kommuner eller landsting, säger Claes Stråth.

– Det är inte högre löner för LO-grupper som politikerna försöker åstadkomma.

Färska exempel på att politikerna vill ge sig in i lönebildningen ser Claes Stråth i statens extrasatsning på lärarlönerna, och i de borgerliga partiernas krav på sänkta lägstlöner som ett sätt att hjälpa nyanlända in på arbetsmarknaden.

I artikeln lägger ni stort ansvar på LO för att respekten för ”märket” nu är i fara. Vilket ansvar har de tjänstemannafack som sluter sifferlösa avtal, och på så sätt kan kringå märket genom stora lokala löneökningar?
– Vi skrev debattartikeln utifrån LO:s misslyckade samordning. Men att teckna sifferlösa avtal är inte nödvändigtvis att skita i märket. Än så länge har vi inte sett att sifferlösa avtal generellt ger högre löneökningar, säger Claes Stråth, som hänvisar till Medlingsinstitutets rapport i juni 2015.

Claes Stråth ifrågasätter alltså att sifferlösa avtal är en väg för tjänstemän och akademiker att springa förbi märket, så som LO-förbunden befarar.

– En sak är i alla fall klar: Utan märke har LO-förbunden ingen chans alls att påverka andra grupper på arbetsmarknaden.