Debatten om vad som hände i Kungsträdgården, i kölvattnet av det som hände i Köln, har eskalerat till ett politiskt krig med rasistiska övertoner.
Handlar det om kön eller om etnicitet? Eller om PK-styrd polis och media kontra en öppen granskning?
De som göms undan i kampen för att vinna politiska eller rasistiska poänger är – som vanligt – de utsatta kvinnorna.
Den som följt den senaste veckans debatt ser att vetskapen om de sexuella trakasserierna under festivalen fanns där redan 2014. Året efter hade såväl polis som fältarbetare därför uppmanats att hålla extra bevakning för att undvika trakasserier.
Men enligt den polisnotering som gjordes efter festivalen 2015 hade mönstret ändå upprepats. De sexuella trakasserierna förekom även 2015.
Även fältarbetare bekräftar denna bild.
Och nu säger alltså polisen att de inte gav spridning åt detta faktum eftersom det kunde gynna rasistiska utspel.
Att ta politisk hänsyn vid bedömning av brott är naturligtvis helt oacceptabelt i ett rättssamhälle, lika oacceptabelt som den kulturrelativism som delar av vänstern har en obehaglig tendens att alltför ofta hemfalla åt.
Men det finns anledning att starkt betvivla polisens politiska korrekthet runt festivalen.
Hade brottsoffren varit ur en annan grupp, exempelvis manliga kunder på Östermalmshallen, hade efterspelet med all säkerhet blivit betydligt hårdare än en notis hos polisen. Ingen polis hade då yppat något så befängt som att de beslöt att lägga locket på av politiska skäl.
Detta gäller vare sig förövarna varit födda inom eller utanför Sverige.
Nu förs i stället en debatt om ifall en del utlandsfödda män från patriarkala samhällen har en annan syn på kvinnors integritet. Det kan mycket väl vara fallet utan att vänstern genast måste skrika rasist och gömma sig bakom en i grunden djupt reaktionär och destruktiv kulturrelativism. Men den viktiga debatten om fenomenet sexuella trakasserier mot unga kvinnor har snabbt skyfflats åt sidan.
Ändå är det just den debatten som måste lyftas som en återkommande oacceptabel del i den rådande könsmaktsordningen, för en sådan ordning finns, hur mycket Sverigedemokraterna än förnekar det.
Det är en del av det mönster som gjort att det går bra att erbjuda heltider när en affär säljer verktyg och redskap, där personalen företrädesvis är män, men där det oftare erbjuds deltider om det säljs kvinnokläder och smink, där personalen företrädesvis är kvinnor.
Kvinnors oavlönade arbete jämfört med männens motsvarar runt fem heltidsveckor per år. Kvinnor studerar längre tid än män men når mer sällan chefsposition.
I decennier har också könsmaktsordningen avspeglat sig i lönesättningen.
Till och med för Medlingsinstitutet, som är mycket försiktiga i sina analyser och gärna förklarar bort det mesta av löneskillnader med att de är ett resultat av olika utbildning, tjänstgöringstid och befattning, kvarstår en ”oförklarad” löneskillnad på 5,0 procent mellan män och kvinnor. En skillnad som alltså inte kan förklaras på annat sätt än genom ren könsdiskriminering.
Och sedan länge har den typ av brott det handlar om i Kungsträdgården, sexuella trakasserier och regelrätta övergrepp mot unga kvinnor, haft en tendens att hamna långt ned i prioritering av det svenska rättssamhället.
Dessa fakta hör vi aldrig nättrollen hetsa om. Dessa fakta är aldrig uppe på Sverigedemokraternas dagordning.
Inte förrän det ges en möjlighet att koppla dem till etnicitet och invandring genom en erbarmlig handläggning av polisen.
För ett rättssamhälle måste den självklara grunden vara att alla människor ska vara lika inför lagen. Det gäller på alla områden och det gäller för alla människor, oavsett härkomst, klass eller kön.
I dag överskuggar dessa starka strukturer av ojämlikhet mellan könen regelverk och tillämpningar och även i hur vi beter oss mot varandra i vardagen. Detta omöjliggör en rättvis samhällsordning. Steg ett måste därför vara att identifiera strukturer och inte blunda för dem, varken från höger eller vänster, och därefter ändra dem.
Om polis, arbetsmarknad, utbildning och politik styrs av denna självklara grund finns en väg framåt.
Just nu känns denna väg dock väldigt avlägsen.