Blir 2016 de sänkta lönernas år?
Arbetsgivarorganisationer ligger i startgroparna. Borgerliga partier likaså.
De skriver debattartiklar om behovet av en ny stor låglönesektor, de lägger förslag om billiga förstajobbetanställningar och tar hastigt fram undersökningar som sägs visa att flyktingar lider av en total oförmåga att ta annat än lågt avlönade jobb. Allt detta visar vägen: 2016 blir det år då vi får se kraven på sänkta löner och fler låglönejobb blomma ut i all sin glans.
Det här är visserligen ingen ny inställning hos allianspartier och arbetsgivare. Innan flyktingarna kom var det ju ungdomar som påstods aldrig kunna få ett jobb om inte lönerna sänktes drastiskt. Men signalerna är nu starkare än på länge.
Att skapa en helt ny låglönemarknad påstås allt oftare vara det enda sättet att skaffa tillräckligt många jobb i svensk ekonomi.
Över hela argumentationen vilar också en bild av att Sverige är i ekonomisk kris, trots att finansiella fakta visar motsatsen. Svensk ekonomi är starkare än på decennier och arbetslösheten är på väg ned, till skillnad från under Alliansens åtta år vid makten.
Men naturligtvis finns en klar baktanke med att prata om kris och att vi måste få en ny låglönemarknad.
Denna baktanke formulerades enkelt av Stefan Löfven i hans jultal för ett par veckor sedan.
”Det går inte att sänka någras löner utan att sänka allas löner”, var hans enkla analys, vilket naturligtvis stämmer och är vad svenska fack länge vetat om.
Om en grupp, vare sig det är ungdomar eller flyktingar eller någon annan grupp, tvingas sälja sin arbetskraft till ett lägre pris än andra blir det i längden omöjligt att försvara rimliga löner för resten av arbetarkollektivet.
Vi kommer att få se lägre ingångslöner och i förlängningen lägre löner för alla svagare grupper på arbetsmarknaden.
Dessutom, behöver vi verkligen lägre löner när ekonomin är ”urstark”? (Begreppet ”urstark” om dagens ekonomi är inte bara uttalat av finansminister Magdalena Andersson utan också av andra som bemödat sig om att se verkliga fakta om svensk ekonomi av i dag, till exempel Skandias sparekonom Maria Landeborn, DN 25 dec)
Nej, vi behöver inte lägre löner. Den enda effekt lägre löner får i en ekonomi som redan går bra är högre vinster för företagsägarna.
Nå, behöver då företagsägarna högre vinster?
För att få svar på den frågan är det bra att minnas förra årets komet på den ekonomiska himlen, fransmannen Thomas Piketty.
Efter att under tjugo år ha samlat ekonomiska data från en rad länder kunde han klart och ovedersägligt visa upp hur kapitalägarnas förmögenheter de senaste decennierna fullkomligt rusat i höjden. Vi befinner oss nu i ett läge där kapitalägarna tar ut mer i vinst än vad tillväxten uppgår till.
De tar alltså hela vår tillväxt och dessutom lite till, vilket får övriga mänskligheten att hamna i allt större skuld.
Är det någon ekonomisk variabel som måste sänkas för att vår ekonomi ska vara långsiktigt hållbar är det alltså knappast våra löner utan snarare kapitalägarnas förmögenhetstillväxt.
Det här gäller dock i ett globalt perspektiv.
För svenska jobb och svensk lönerörelse gäller fortfarande att vi inte kan ta ut mer i löneökningar än vad svensk produktivitetsökning och vad löneökningstakten i våra främsta konkurrentländer bestämmer.
Men vi ska definitivt inte heller ta ut mindre.
Att vi skulle vara ”tvungna” att införa en låglönemarknad på grund av kris och jobblöshet är inget annat än blå dunster i ny förpackning.
Hellre än att ytterligare öka kapitalägarnas förödande förmögenhetsansamling måste vi även 2016 prioritera löner som alla kan leva på och ökade satsningar på utbildning så att vi kan bevara Sveriges konkurrenskraft även på sikt.
Så, när kraven på låga löner under 2016 når stormstyrka, för det lär de göra, tänk då på att svensk ekonomi tuffar på riktigt bra och tänk på att kapitalägarna redan i dag tar ut mer i privat förmögenhet än vad tillväxten tål.
