STOCKHOLM 20120328 MÂlarl‰raren Pia Berg samtalar med eleven Ida Brokman p S:t Martins Gymnasium i Solna. Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX Kod: 10060

Foto: Henrik Montgomery/TT

ARBETET DEBATT. Regeringens nya förslag som att lyfta yrkesutbildningen räcker inte. Förslagen angriper inte de verkliga problemen. Så länge som starka näringslivsintressen i symbios med nyliberalismens politiska vapendragare fortsätter verka för ojämlikt och otryggt arbetsliv, kan inte mycket åstadkommas, skriver Greger Mossberg, f. d. studie- och yrkesvägledare på grundskolan i Bergsjön i Göteborg.

Ny utredning om yrkesutbildningen
Återigen har yrkesutbildningen utretts och förslag har presenterats (SOU 2015:97  Välja yrke). Den som under sitt arbetsliv sysslat med dessa frågor ett antal år, kan vid läsningen uppleva en viss trötthet. Försök att lösa problem för yrkesutbildningen och dess rekrytering har gjorts då och då. Ändå har det mesta förblivit som förut. Och nya problem har tillkommit.

Det är förstås bra att försök ändå görs för att lyfta yrkesutbildningen. Martin Klepke skrev om detta på arbetet.se. Min mening är: Åtgärderna kommer inte att hjälpa denna gången heller. Ingen chans. Förslagen angriper nämligen inte de verkliga problemen. Dessa är av helt annan dimension och ligger utanför skolans beslutsområde.

Värderingen av yrken
Mina erfarenheter som studie- och yrkesvägledare är att få söker yrkesutbildningar därför att akademiska yrken nu för tiden värderas så mycket högre. Det syns i sådant som status, lön och trygghet i anställningen. Därtill kommer arbetsmiljöaspekterna, som inte till fördel för de praktiskt yrkesutbildade.

Samhällsandan är sådan att en arbetare inte är lika mycket värd som människa, som den högutbildade. Den senare erhåller ständigt högre lön och andra förmåner. Risken att hamna i den växande grupp av utsatta löntagare, numera benämnd prekariatet, är klart större för den ungdom som väljer en yrkesutbildning. Konkurrensen på yrkessidan är hård. Ungdomarna ser också hur flyktingar och papperslösa hänsynslöst utnyttjas av många arbetsgivare. Någon utan rättigheter kan alltid ersättas för ännu lägre lön.

På många orter har man också sett hur lokala industrier lagt ner eller flyttat tillverkningen till lågprisländer. För att yrkesutbildning ska locka krävs att där finns ett ganska säkert ”kontrakt” att efter genomgången utbildning erhålls också jobb i branschen. Inga sådana garantier vill eller kan branscherna ställa upp med. Istället vill man liksom Svenskt Näringsliv sänka lägstalönerna, och därmed statusen ännu mer.

Studie- och yrkesvägledningen
I studie- och yrkesvägledningen har jag alltid i samtalen med elever värderat yrkesutbildning och framtiden förknippad därmed som jämbördig med den akademiska vägen (oberoende av elevens betygsnivå). De sista tio åren upplevde jag att ungdomarna såg det helt annorlunda. Jag förstår att min inställning blivit föråldrad. Jag var kvar i 70-talets samhälle, där jag startade mitt yrkesliv. Då var inriktningen jämlikhet. Sedan ersatte nyliberalismen med dess betoning av konkurrens ledande till rikliga belöningar åt vissa och smulor åt andra.

Ofta lyfts det fram att bristen på behörighet till högskolan är främsta orsaken till de sjunkande sökandefrekvenserna till yrkesutbildningarna. Det är inte hela sanningen. Behörigheten är endast  en detalj i tidsandans ”satsa på dig själv”-filosofi.  Jämlikhet är inget för nyliberalismen. Och därmed värderas inte heller sådant som är knutet till människor, som visat sig inte vara lika dugliga i kampen för tillvarons goda så som höga betyg, hög lön, fast jobb och subventionerat ägarboende.

Förvrängd valsituation för eleven
Tanken är att eleven i sitt studie- och yrkesval ska utgå från egna starka sidor, anlag och intressen. Det kan man göra i en valsituation, som präglas av relativ likställighet mellan alternativen vad gäller utfallet. Men då vissa alternativ verkar kunna leda till svårigheter att försörja sig överhuvudtaget eller ett liv i permanent otrygghet – då finns inte denna ideala valsituation. Då gäller det att rädda sin framtid undan de strömvirvlar i vilka prekariatets olyckliga förs bort. Så väljs yrkesutbildningen bort och högskoleförberedande till.

Fler studie- och yrkesvägledare behövs i svenska skolan. Men deras uppgift är inte att vara rekryterare åt vissa branscher. De är elevens ombud. Även om de själva har en positiv syn på framtidsmöjligheterna för yrkesutbildade (och därmed anser sig med elevens bästa för ögonen kunna puffa för sådana), hjälper det inte då näringslivet och samhället ställer upp med så många avskräckande förhållanden.

PRAO
Utredningen föreslår en återreglering av PRAO. Förslaget är två veckor med praktik på företag eller på gymnasieskolans yrkesprogram någon gång under år 8 – 9.

PRAO kan för den enskilde eleven innebära en mycket uppskattad möjlighet att själv få pröva sina vingar i en helt ny miljö. Men allt beror så mycket på skolans förarbete, arbetsplatsen och dess handledare.

För många elever ger tyvärr PRAO en förstärkt bild av negativa förhållanden i arbetslivet. Så blir resultatet när elever själva får skaffa platser (vilket alla inte kan) och skolan inte lägger ner den tid som krävs för dialog och uppföljning med företagen.

Att kvalitetssäkra elevers praktikperioder på hundratals skilda arbetsplatser är så gott som omöjligt. Utredningen underskattar grovt den administration, som är förknippad med verksamheten. Och antagandet att det är studie- och yrkesvägledaren som ensam svarar för denna, stämmer inte med önskemålet att hela skolan ska ha delaktighet i elevernas arbetslivsorientering.

Här finns ett flertal andra kontaktformer mellan skola och företag att utnyttja. Dessa är i allmänhet klart enklare att kvalitetssäkra än vad fallet är med PRAO-n.

Senarelägg starten för yrkesutbildande program
En liten konstruktiv idé för en bättre yrkesutbildning lämnas ändå till sist.

Den som väljer studieförberedande till gymnasiet, gör en grov inriktning på sin bana. Specialiseringen kommer längre fram. Det är ett ganska lätt val. Men den 15-åring som väljer yrke måste veta mera exakt vad han eller hon vill jobba med. Det är ett svårare val. Samtidigt är de ungdomar som i första hand är målgruppen för yrkesutbildningar inte så välorienterade och mogna som de studieinriktade.

Situationen kräver alltså mest av dem som har minst möjligheter att göra ett välgrundat val. En gymnasial yrkesutbildning, som startade för 17 – 18-åringar, tyvärr ibland efter mer eller mindre misslyckade försök på studieförberedande program, tror jag skulle bli mer lyckosam för både eleverna, näringslivet och samhället. Men det skulle ändå kräva förstärkta insatser av vägledning och praktik i gymnasieskolan för att väcka ungdomar till insikten att yrkesutbildningar kan erbjuda för individen bättre liv än alternativet att harva vidare på ett studieförberedande program med knackigt studieresultat.

Sammanfattning:
Visst måste Yrkesutbildningsutredningens ambition att med olika åtgärder förstärka, i stort värdesättas. Men så länge som starka näringslivsintressen i symbios med nyliberalismens politiska vapendragare fortsätter verka för ojämlikt och otryggt arbetsliv, kan inte mycket åstadkommas.

Arbetet.se är värda beröm för den ständiga kampen att få näringslivet att inse dessa förhållanden.

Greger Mossberg, f. d. studie- och yrkesvägledare, grundskolan i Bergsjön, Göteborg

LÄS OCKSÅ:

Ledare: Bra yrkesutbildning ett måste för ekonomin