STOCKHOLM 20151221 Anders Ferbe, fˆrbundsordfˆrande IF Metall, Martin Linder, fˆrbundsordfˆrande Unionen och Ulf Bengtsson, fˆrbundsordfˆrande Sveriges Ingenjˆrer, n‰r fackfˆrbunden IF Metall, Sveriges Ingenjˆrer och Unionenˆverl‰mnar sina avtalskrav till Teknikarbetsgivarna. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 1007

Anders Ferbe, förbundsordförande IF Metall, Martin Linder, förbundsordförande Unionen och Ulf Bengtsson, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer, lade fram industrifackens krav inför avtalsrörelsen under måndagen den 21 december.
Foto: Jessica Gow/TT

Måndagen den 21 december startade avtalsrörelsen. Den kan bli stökigare än på länge, men allt beror på hur väl parterna inom industrin lyckas i sina förhandlingar och vilken respekt de får för sitt resultat.

Redan på måndagsmorgonen höll parterna inom industrin presskonferens sedan de bytt papper med varandra.

– Arbetsgivarna bedömning av löneutrymmet skiljer sig på ett avgrundsdjupt sätt från vår, sa Anders Ferbe, IF Metalls vältalige ordförande inför den församlade skaran av journalister.

Men få av dem höjde på ögonbrynen. Att parterna står långt ifrån varandra i inledningen av avtalsrörelsen hör till traditionerna. Förspelet inför den stora kravbytardagen, måndagen den 21 december, har till stor del kretsat kring hur tillståndet är i den svenska ekonomin.

Med ordet hyggligt skulle man kunna sammanfatta den ekonomiska analys som kom i höstas från facken inom industrin.

Låga löneökningar skulle vara bättre för svensk ekonomi än något högre, var budskapet från de oberoende ekonomer som parterna inom industrin gemensamt anlitar för att ta fram ett underlag.

Nattsvart för industrin, alla kurvor ligger på varningsläge, var budskapet från arbetsgivarnas egna ekonomer.

Kanske visades en och annan sur min på arbetsgivarsidan när finansministern samma dag som parterna bytte krav med varandra förklarade att svensk ekonomi var urstark.

Det är kring den här grupperingen som övriga områden på arbetsmarknaden förhåller sig. Traditionellt sätter parterna inom industrin löneökningsmärket för hela arbetslivet eftersom exporten förenklat uttryck betalar välfärden, men nu mullrar andra och ifrågasätter den modellen.

Inte minst de fem facken inom 6F, Byggnads, Seko, Elektrikerna, Målarna och Fastighets, har i sina krav lagt sig några tiondelar över industrifacken. De kräver 3,2 procents löneökningar istället för 2,8.

De fem har lovat att stödja varandra om någon av dem går i konflikt. Då ska alla vara med och betala kostnaderna för den som måste strejka.

Men det handlar också om att den låga inflationen ger utrymmer för de inhemska sektorerna på arbetsmarknaden att ta ut högre löner än vad exportindustrin tål. Inflationen tycks i nuläget inte påverkas nämnvärt av höga löneökningar på vissa sektorer.

Se på lärare och sjuksköterskor. De har under ett antal år höjt sina löner skyhögt över märket genom att sluta sifferlösa avtal där lönerna helt avgörs på lokal nivå. På ett par år har lönerna för olika kategorier inom dessa yrken ökad med 8 till 11 procent.

Inte heller har detta lett till ökad arbetslöshet, utan yrkesgrupperna är fortsatt efterfrågade.

TCO-förbundet Vision, som organiserar tjänstemännen inom kommuner och landsting, har sett detta och tagit efter modellen med sifferlösa avtal. De första rapporterna tyder på att det går mycket bra.

I en byggsektor som går för högtryck verkar facken också se möjligheter att plocka ut högre löner än den konkurrensutsatta industrin. Några tiondelar över märket kommer knappast tända en inflationsbrasa och efterfrågan på utbildade byggjobbare är stor.

Där är förutsättningarna för avtalsrörelsen.

LÄS OCKSÅ:

”Kommunals krav för höga”

”Extra löneökningar räcker inte”

Kommunal kräver 3,3 procent

”Vi ska vårda märket”

Rasar mot sifferlösa avtal

6F vill ha 3,2 procent

Decemberkraven i avtalsrörelsen

Måndagen den 21 december bytte parterna inom industrin samt Kommunal och SKL krav med varandra. Här en sammanställning: Industriavtalet. Båda sidor siktar på 1-årigt avtal. Facken inom industrin och Teknikarbetsgivarna. Facken IF Metall, Unionen, Sveriges Ingenjörer kräver: • 2,8 procent • Minst 450 kronor till alla • Höjda lägstlöner • Större avsättning till delpension/flexpension • Systematiskt jämställdhetsarbete • Åtgärder för bättre arbetsmiljöarbete Förbundsspecifika krav: IF Metall: Minst 630 kronor/månaden på företag som saknar överenskomna lönesystem. Unionen: Reglering av arbetstid när tjänstemän ska vara tillgängliga. Syfte: Ostörd fritid. Sveriges Ingenjörer: Rätt till ledighet för att göra innovationer i upp till 1 år. Teknikföretagen: • Helst inga löneökningar, men möjligen väldigt låga höjningar som ska vara under 1 procent. • Alla löner sätt lokalt. Centrala siffor gäller enbart om man inte kommer överens. • Större flexibilitet av arbetstiden. Arbetsgivaren ska kunna beordra arbete på lördagar mellan kl. 07.00 och 16.00. På årsbasis ska arbetsveckan vara 40 timmar. Övrigt inom facken inom industrins område: GS: • 2,8 procent • Minst 450 kronor/månaden i löneökningar. • Begränsning av inhyrd personal när behovet är permanent. • Förstärkt stupstock när lokala parter inte kommer överens om lönerna, i dag fördelas mellan 50 och 70 procent av löneutrymmet lika till alla om man inte är överens. Arbetsgivarna Trä- och Möbelföretagen, Grafiska företagen och Skogs- och lantarbetsgivareförbundet går fram med gemensamma krav: • Låga löneökningar, frysta ingångslöner • Anpassa arbetstiden efter orderläget • Möjlighet att införa och ta bort skift utan lokal överenskommelse med facket. • Ökad möjlighet till individuella uppgörelser Livsmedelsarbetarförbundet: • 745 kronor/månaden • Minst 450 kronor/månaden i löneökning • Om parterna lokalt inte kommer överens ska 90 procent av potten fördelas lika till alla. • Arbetstidsschema upprättas för länger perioder, lokalt fack ska få kopia av anställningsbevis. Livsmedelsföretagen: • Låga löneökningar • Frysta ingångslöner Övriga: Pappers: • 780 kronor i månaden, vilket ska motsvarar 2,8 procent på deras område enligt förbundet. • Ytterligare 9 timmar till Arbetstidskontot (ATK), målet är 100 timmar, som medlemmarna kan välja att ta ut som ledig tid, pension eller kontanter. • Rätt till delpension efter fyllda 60 år, pensionsavsättningar även till dem under 25 år och över 65 år. • Begräsningar av visstidsanställningar. Pappersarbetsgivarna: • Löneökningar i procent, inte kronor • Ersätt arbetstidskonton med en pensionslösning • Arbetsgivaren bestämmer arbetstidsform och arbetstidsförläggning • Möjlighet till korttidsarbete vid lågkonjunktur • De centrala parterna ska inte längre behöva godkänna lokala överenskommelser • Förenklade regler för visstidsanställningar, nej till begränsningar. Kommunal: • Löneökningar på 661 kronor/månaden för alla medlemmar, motsvarar industrifackens krav på 2,8 procent • Dessutom 400 kronor/månaden extra till alla undersköterskor, vars totala höjning blir 1061 kronor/månaden. • Kommunals avtalskrav ökar kommunernas lönekostnader totalt med 3,3 procent. • Heltidtidstjänster ska vara normen, tidplan för införandet. • Lokal lönesättning ska premiera erfarenhet bättre än idag. Arbetsgivarna i SKL (Sveriges Kommuner och Landsting): • Vill följa löneökningsmärket som den konkurrensutsatta industrin sätter och inom denna ram höja alla löner. • Helst sifferlösa avtal även för Kommunalare så som SKL har med alla tjänstemannaförbund och akademikerförbund. Klart avtal: Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund samt arbetsgivarna i SKL: • Nuvarande sifferlösa avtal löper ut 31 mars 2016, men redan 17 november slöt parterna ett nytt sifferlöst avtal som gäller till sista mars 2018. • Avtalet har gett lärarna ett ordentliga lönelyft långt över märket. Statistik åren 2013 – 2014 visar att lönerna ökat med mellan 8 – 11 procent för olika kategorier av lärare. • Parterna är överens om att den höga löneutvecklingen ska fortsätta fram till år 2018.