Martin-K-webbledartopp

Magdalena Andersson överger nu linjen att bekosta nya satsningar krona för krona. I Ekots lördagsintervju öppnar hon i stället för att staten ska öka upplåningen.

Det är ett bra beslut. Men lånevägen är inte något som kommit med flyktinginvandringen, vilket man lätt fick intrycket av under intervjun.

Behovet av satsningar fanns redan innan, främst för att rusta upp infrastrukturen, öka bostadsbyggandet, försvara kvaliteten i offentlig sektor och stärka arbetsmarknaden.

När Alliansregeringen sänkte skatterna med motsvarande 160 miljarder kronor per år sänkte man också ambitionerna inom vart och ett av dessa områden.

Därmed finns bara en väg för att återta ambitionerna, att återigen öka statens inkomster. Att finansiera varje satsning krona för krona innebär att den nödvändiga ökningen av statens inkomster sker i takt med tillväxten. Det är en möjlig men mycket långsam väg och knappast förenlig med att nå nöjsam effekt inom rimlig tid.

Det som återstår är antingen att återigen höja skatten eller att låna. Med dagens extremlåga ränta och Sveriges låga statsskuld är lånevägen den tveklöst smidigaste vägen.

Det är bra att Sveriges finansminister nu har kommit till den insikten. Det mår svensk arbetsmarknad – och även flyktingmottagandet – bra av.