Parterna i industrin är starkt kritiska till de 3 miljarder som regeringen ger till höjda löner till lärarkåren nästa år. Staten lägger sig i avtalsrörelsen och satsningen innebär dessutom att lärarna susar förbi märket för löneökningarnas storlek med rekordfart.

När staten går in och ger tre miljarder till lärarna motsvarar det en lönehöjning på upp till 2,8 procent för hela kollektivet.

Bara detta garanterade lönelyft är lika stort som de fem facken inom industrin begär i nästa års avtalsrörelse när förhandlingarna inleds.

Men innan dessa statliga miljarder delas ut till lärarna ska de dessutom ha en egen lokal löne-rörelse, som mycket väl kan hamna på de senaste två årens nivå 4 till 5 procent.

Staten har till och med poängterat i underlaget till lärarmiljarderna att kommunerna bara får del av pengarna om de i vår genomför en egen lönerörelse. På så sätt ska kommunerna inte kunna ge lärare noll kronor i vår och sedan i höst låta staten betala samma lärares  lönelyft genom att låta dem få del av satsningen.

När nästa års löneökningar för lärarna så småningom kommer att synas i statistiken är det inte förvånande om lyften hamnar på sju till åtta procent för kollektivet.

Det betyder att lärarna även nästa år kommer att susa förbi märket i rekordfart. Märket 2016 kommer att hamna någonstans mellan facken inom industrins och de privata arbetsgivarnas krav, alltså mellan 2,8 och 0,5 procent.

Parterna inom industrin är starkt kritiska till statens inblandning i lönebildningen.

– Staten ska inte lägga sig i den. När staten skjuter till extra pengar till lärarna leder det automatiskt till kompensationskrav från andra offentligt anställda, säger Anders Ferbe, IF Metalls ordförande.

– Det är lätt att förstå om andra offentligfack ställer sådana krav. Och så är karusellen igång.

Regeringen fruktar en stor lärarbrist. Om några år kommer det att saknas 60 000 legitimerade lärare. Dessutom behöver yrkets status höjas mot bakgrund av de sjunkande skolresultaten.

– Brist kommer att uppstå i många yrken. Jag kan hålla med alla som vill satsa på lärarna, men det är en uppgift för parterna.

– Dessa problem ska parterna identifiera och göra upp om på samma sätt som vi inom industrin gör. Vi kan identifiera brist på vissa yrkesarbetare. Då hanterar vi det via lokala lönesystem.

Även Peter Jeppsson, vice vd i Svenskt Näringsliv, är mycket kritisk till den statliga lärarsatsningen.

– Det är en farlig väg att gå när staten blandar sig i lönebildningen och gör generella insatser. Risken är stor att andra grupper känner sig eftersatta och begär samma insatser av staten.

LÄS OCKSÅ:

Sifferlösa avtal spräcker modellen

Grafik: Spela ”Den vilda jakten på avtalet”

Lärare och sköterskor vinnare

Lärare och sjuksköterskor är två grupper som struntat i den konkurrensutsatta industrins roll som norm för hur höga löneökningar samhället tål. Den senaste statistiken slutar år 2014. På två år har lönerna ökat med 4,5 procent i industrin. Statistiken gäller lönelyften 2013 och 2014. Skolan Olika lärargrupper: • Gymnasielärare: 11,1 procent • Grundskolelärare: 10,2 procent • Förskollärare: 8,3 procent Olika Kommunalare i skolan: • Barnskötare: 4,0 procent • Fritidsledare: 4,3 procent • Elevassistenter: 3,8 procent • Skolmåltidspersonal: 4,0 procent Vården • Sjuksköterskor: 7,9 procent • Undersköterskor (Kommunal): 4,1 procent • Vårdbiträden (Kommunal): 2,2 procent* Stor personalomsättning har dragit ner storleken på löneökningarna i statistiken. Det beror bland annat på att äldre går i pension och ersätts med yngre som har lägre löner än slutlönen.