Foto: Bertil Ericson/TT

ARBETET DEBATT. Bra att EIO:s förhandlingschef Åsa Kjellberg Kahn inser att elteknikbranschen inte har råd med inre stridigheter och det borde stämma till eftertanke när EIO ska formulera sina avtalskrav. Om orden blir till konkreta förslag återstår att se, skriver Pontus Boström, ombudsman, Elektrikerna region Mitt, Linköping.

Elektriska Installatörsorganisationens, EIO:s förhandlingschef Åsa Kjellberg Kahn menar i senaste numret av Arbetet att elteknikbranschen inte har råd med inre stridigheter. Bra att den insikten finns. Det stämmer till eftertanke hos EIO när man ska formulera sina avtalskrav och samtidigt tänder det en förhoppning om ett nytt och modernare EIO. Om min förhoppning infrias återstår att se, det är ju inte vackra ord som räknas utan de konkreta förslagen.

Jag delar också analysen att den internationella konkurrensen påverkar elteknikbranschen allt mer. Frågan är dock hur vi ska möta den? Lite förenklat kan man säga att man kan göra det på två sätt.

Ett är att man stannar upp utvecklingen och bara fokuserar på att prisa sig in på marknaden, det andra att man vässar klorna och blir bättre än sina konkurrenter på alla områden. För mig är valet enkelt! Att prisa sig inpå marknaden är bara konstgjordandning som leder till en nedåtgående spiral.

Det är också bara att hålla med i synen på att vårt lärlingssystem tjänat elföretagen och medarbetarna bra. Men inget system är över tid så bra att det inte kan förbättras och utvecklas. Ett första steg borde vara att dessa frågor hanteras på ett enhetligt sätt inom ramen för den samverkan som branschen har.

I dag hattas det med frågorna på flera olika ställen. Ineffektivt och otydligt för omvärlden men också för företag och medarbetare i branschen. Tillskapa en organisation som hanterar branschens yrkesutbildnings- och kompetensutvecklingsfrågor så kan vi flytta fram positionen ytterligare som en ledande bransch inom kompetensförsörjning och yrkesutbildning.

I skenet av ökad internationell konkurrens lever den kanske viktigaste frågan allt för mycket i skymundan. Både Elektrikerförbundet och Elektriska Installatörsorganisation har prioriterat frågan om kompetensutveckling allt för långt ned på sina agendor. Branschen har sedan länge ett system med gemensamma medel för fortbildning och kompetensutveckling.

Min bild är att detta system inte svarar mot dagens behov. För mig är det också oklart hur och vilka individer som det träffar. Känslan är dock att det är för få som får del av systemet. Branschen bör därför enas om en ordentlig översyn i syfte att utveckla och bygga ut detsamma för att möta en allt tuffare internationell konkurrens. Dagens system lär omfatta cirka 14-15 miljoner kronor.

En ofta återkommande invändning är att detta inte räcker långt om fler ska få fortbildning och kompetensutveckling. Det stämmer säkert men är inget hinder för ett långsiktigt mål som kan nås succesivt.

Rom byggdes inte på en dag. Ett modernare system bör enligt min uppfattning vara kopplat till individen på något sätt för att uppfattas som rättvist och legitimt. Ovanstående är min egna förslag till reformer av elteknikbranschen.

Pontus Boström, ombudsman Elektrikerna Region Mitt, Linköping

LÄS OCKSÅ:

Elteknikbranschen på väg mot ett modernt avtal