Jag blev haffad på stan nyss, känner jag till UNHCR? Vet jag att 4 miljoner människor har tvingats lämna Syrien? Att 7,6 miljoner människor är på flykt från sina hem inne i Syrien?  Vet jag hur stort behovet av vatten är och vad det kostar?

Författaren Samar Yazbek skriver att det inte finns någon likhet mellan att läsa om hur bensinfatsbomber faller, och att leva bland explosionerna. Den närvarokänsla hon skapar säger i alla fall mer än tusen siffror.

Den unge värvaren och jag skiljs med en överenskommelse: Jag blir månadsgivare och han läser denna veckas Arbetet Kultur.

När det gäller Nobelpriset hyllas Svetlana Aleksijevitj vid sitt Sverigebesök. Samtidigt ger Karneval förlag ut en liten skrift av den rysk-amerikanska professorn Vladimir Golstein: Svetlana Aleksijevitj – Sovjetintelligentians röst.

Han framhåller hennes förtjänster och anser visserligen att hon borde tävlat om Nobelpriset, men däremot inte fått det. För den dialogiska formen – den omtalade kören av röster – sprider ett ”monologiskt budskap om sovjetlivets ondska”. Svetlana mer fördömer än försöker förstå, är ”alltid redo att kritisera Ryssland för att vara tyranniskt och förtryckande”, resonerar han.

Andra kritiker har påstått att hon får priset på grund av sin ”Rysslandsfobi”. En vitrysk journalist undrar på söndagens presskonferens hur hon ser på det. Det är inget ovanligt, menar hon, som anser sig söka sanningen. Och ”livets skräp”, som regeringars åsikter, påverkar henne inte. Men samtidigt förtvivlar hon över hur lite gott hon kan göra – trots sin nya status som Nobelpristagare.

Tips: Världen behöver förståelse och pengar; läs en bok och skänk en slant.