Martin Klepke webbledartopp

Lite i skymundan har regeringen stakat ut en ny väg för svensk yrkesutbildning. Men satsningarna förtjänar betydligt större uppmärksamhet. Efter åratal av styvmoderlig behandling och en borgerlig von oben-attityd har yrkesutbildningens tynande tillvaro slutligen uppmärksammats, och utbildningen har lyfts till vad det egentligen är, en absolut överlevnadslinje för svensk arbetsmarknad.

Offentlig sektor behöver rekrytera 130 000 undersköterskor fram till 2023, enligt Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Samtidigt utbildas bara några tusen nya undersköterskor per år.

Efterfrågan på yrkesutbildade elektriker är i dag så stark att arbetslösheten i yrket har sjunkit till 1,1 procent, vilket är under den gräns som normalt anses möjlig i en ekonomi där folk flyttar och företag ombildas i normal takt.

Landets yrkesutbildade svetsare har även de en extremt god arbetsmarknad att välja anställning på. Men samtidigt går många arbetslösa som inte vill något hellre än att ha ett jobb.

Den här slagsidan, eller missmatchningen som den kallas, har länge uppmärksammats av parterna på arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv har i sin medlemsenkät funnit att vart femte jobb inte blir tillsatt helt enkelt för att det inte finns någon sökande med rätta kvalifikationer, trots den höga arbetslösheten.

Och av någon anledning har bilden varit att den kompetens som efterfrågas alltid är en högre akademisk utbildning. Men här finns i stället ett mycket stort rekryteringsbehov inom de områden som just omfattas av yrkesgymnasier och andra yrkesutbildningar.

Det största problemet är att ansökningarna till yrkesgymnasium har dalat samtidigt som vi haft en borgerlig regering som blundat för problemen. Och både status och utbildningskvalitet har blivit därefter.

Vi minns till exempel dåvarande skolminister Jan Björklunds förslag 2012 om en kort ettårig yrkesutbildning utan teori ”för skoltrötta elever”, vilket kombinerades med den borgerliga regeringens förslag om lägre löner för lågkvalificerade anställda.

Det är därför mycket glädjande att Yrkesprogramutredningen som nyligen lämnade över sitt slutbetänkande ”Välja yrke” till gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S) i stället fokuserar på att höja både yrkesprogrammens status och kvaliteten i undervisningen.

De konkreta förslagen är många. Studievägledningen ska byggas ut för elever och högstadieelever ska kunna göra sin prao på yrkesprogram. Men kanske mest glädjande är att utredningen insett parternas betydelse för en bra kvalitet i utbildningen.

Parterna ska enligt utredningen få större ansvar och ökat inflytande för att yrkesprogrammen formas efter arbetsmarknadens behov och utveckling. Utredningen föreslår också försök med branschskolor för mer speciella yrkesinriktningar och vill göra det lättare för omskolning och utbildning för äldre till de yrken som efterfrågas.

Med dessa förslag finns stora möjligheten att skapa en arbetsmarknad för alla och komma ur den starka missmatchningen som råder i Sverige. Som vid alla statliga utredningar är dock ingenting bestämt förrän också regeringen vill gå vidare med förslagen.

De indikationer som gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic har givit visar dock inte annat än att den rödgröna regeringen inser yrkesutbildningens betydelse för att bryta arbetsmarknadens slagsida.

I veckan presenterade hon tillsammans med LO och Svenskt Näringsliv nästa års stora satsning på att göra 2016 till yrkesutbildningens år för att höja yrkesutbildningens status.

Naturligtvis räcker det inte med en drive under ett enskilt år, men i kombination med en fortsatt omläggning utifrån yrkesprogramutredningens förslag kan vi se början på slutet för Sveriges stora missmatchning.