Foto: Claudio Bresciani/TT

Foto: Claudio Bresciani/TT

Nu måste jag lyssna, säger plötsligt Josefin Tyni Ristmägi och antecknar febrilt nummer i ett pappersblock samtidigt som ena benet börjar skaka lätt rastlöst. Hon byter kanal på polisradion, mumlar överfallslarm, fyra bilar på väg och att det krävs nyckelbricka för att komma in. Som yttre befäl är det hon som leder större insatser. Inför den här intervjun har hon varnat för att hon när som helst kan behöva dra. 

– Vänta, nu pratar de i mitt öra hela tiden. Det är mycket ”för kännedom”.

Att fatta svåra beslut, att vara minut-operativ som hon själv uttrycker det, är en del av jobbet. Hon tycker sällan avvägningarna är svåra.
– Nej, det gäller bara att få rätt information. Insatser vid grova brott är nästan lättast. Det är så klockrent varför man fattar vissa beslut.

Hon har jobbat nästan varje julafton, men föredrar det framför nyår.
– Julafton kan man alltid skifta. Barnen är vana. Att jobba på julaftons-natten är perfekt, då kan man ju fira på dagen.

Vikarier existerar inte inom polisen. När för många är borta, eller Säpo höjer hotnivån, beordrar man in på övertid. Likaså måste du vara beredd att komma in från semester eller föräldraledighet om du är kallad som vittne i en rättegång. Vilket poliser ofta är.

Våldet då? Att utsättas för och använda sig av. Första gången man måste använda fysiskt våld är jobbig, säger hon. Men redan under utbildningen övar de mycket.
– Jag har dragit vapen. När jag reflekterar i efterhand ser jag att jag gjort precis så som vi övat. Och jag är väldigt stolt över att min kropp gör som den ska.

Josefin Tyni Ristmägi säger att kombinationen av att bära uniform, ha tillgång till hjälpmedel som olika vapen och skydd samt kollegerna bidrar till trygghet.
– Någon måste ju göra det här. När andra springer bort ska polisen springa dit. Man har nog något i sig, att vilja skydda, hjälpa, som gör att man vill det.

Även om de jobbar i samhällets skavsår får hon kicken just där – i känslan av att kunna påverka. Att om hon sköter sitt jobb kanske ett barn som har det svårt kanske får det mindre svårt.
– Vi lyckas inte alltid. När man till exempel kört en person som mår dåligt hundra gånger till psyket. Sedan hittar jag ändå den personen när den lyckats ta sitt liv.

Överfallslarmet på gruppboendet var ett falsklarm. Josefine Tyni Ristmägi kunde sitta ner under hela intervjun.

Skärmavbild 2015-12-03 kl. 08.09.29

Fakta

Om Josefin Tyni Ristmägi 39 år, jobbat som polis i Södertälje och Stockholm i nio år. Yrke: Inspektör och yttre befäl (chef) polisområde Syd i Stockholm. Utbildning: Polishögskolan. Tidigare jobb: Maskinoperatör, vårdbiträde.  Lön: 39 000 kronor i månaden. (Hade 15 000 som aspirant, 19 000 som polisassistent i sex år). Bäst med jobbet: Omväxlingen, möten och att kunna göra skillnad. Sämst: Arbetstiderna. Favoritpolisserie: Följer i stort sett alla svenska kriminalserier. Inte för att de stämmer överens med verkligheten, men gillar spänningen. Kontorsgöra eller ute i fält: Fält, där möter man jobbet. Om poliser Antal: Runt 20 000, Polisförbundet har 20 500 aktiva medlemmar (studenter kan också vara med). Medianlön: 30 400 (hela kåren, även chefslöner). Medellön för polisassistenter (över 30 procent av förbundets medlemmar) är 25 000 kronor. Fackförbund: Polisförbundet (som har en anslutningsgrad på 95 procent) eller Seko. Utbildning: 2,5 år på Polishögskolan i Stockholm, Umeå eller Växjö. Framtidsutsikter: Goda, utbildning leder till jobb. Källor: Arbetsförmedlingen, Polisförbundet.