Svensk handel med Iran ställer frågor om moral

Svenska regeringen skickar en affärsdelegation till Iran på lördag. Sanktionerna håller på att hävas och svenska företag hoppas på feta kontrakt. Samtidigt har flera journalister gripits den senaste tiden och övergreppen mot fack- och demokratiaktivister fortsätter.

– Det ska bli intressant att se om näringsministern vågar lyfta frågan om kränkningar av mänskliga rättigheter, säger Saied Tagavi, som leder ett projekt Transport och LO har för att skapa fria fackföreningar i landet.

Efter ett avtal i somras där Iran gick med på internationell insyn i deras kärnenergiprogram lättar de internationella samfundet på sina sanktioner.

För företagen öppnas stora affärsmöjligheter.

På lördag, den 5 december, reser näringsminister Mikael Damberg (S) till Teheran. Han leder en affärsdelegation där svenska fordonsindustrin finns med och storföretag som Volvo, Ericsson och ABB hoppas på kontrakt.

Svenska företag hoppas på goda inkomster genom att hitta affärer i landet som har 82 miljoner invånare. Redan innan besöket genomförts talas det om att skicka en ännu större handelsdelegation nästa år.

Den svenska regeringen ser positivt på ökade exportmöjligheter och menar dessutom att en ökad handel kan leda till att de reforminriktade krafterna i landet stärks.

Saied Tagavi vill dock veta vad regeringen ska göra för att lyfta frågan om mänskliga rättigheter.

Samtidigt som marknader öppnas sker många övergrepp. Regimkritiker kan ställas inför rätta anklagade för ”fiendeskap mot Gud” (moharebeh) vilket är ett brott som kan straffas med döden.

Senaste månaderna har tongångarna höjts.

– Det pågår en utländsk penetration av vår kultur, har varit budskapet från delar av det religiösa och politiska etablissemanget.

Förra veckan anklagade en religiös ledare, Mohammad Ali Movahedi Kermani, USA för att utnyttja lättnaden i sanktioner till föra in västerländsk kultur i samhället. Underrättelsetjänsten har agerat.

De senaste månaderna har minst fem journalister gripits. De anklagas för att gå ärenden åt ”fientliga västerländska länder”.

Fackliga aktivister är en annan grupp som varit under hård press. Flera har dött och torterats i iranska fängelser.

– Det är ett stort tryck på de som försöker organisera arbetare, säger Saied Tagavi. Många fängslas eller blir av med sina jobb.

Flera organisationer företräder arbetare men Saied Tagavi kallar dem för gula fackföreningar som främst stödjer statens och religiösa ledarnas intressen.

– Det finns inga oberoende och fria fack, säger han.

Konflikten i Syrien och den uppblossande oron i Mellanöstern har dock påverkat landet.

En allt större del av oljelandets inkomster går till militären och de kärnenergiprogram som staten satsar på.

– Det har lett till att reallönerna sänkts och välfärdsstaten rustas ned, säger ekonomen Mohammad Maljoos som denna är i Stockholm, inbjuden av svenska facket.

Han är utbildad ekonom på universitet i Teheran och har jobbat på University of London men bor i Iran där han numera jobbar som skribent och översättare och följer utvecklingen på landets arbetsmarknad.

De senaste åren har strejkerna blivit fler och flera protester mot regimen har genomförts.

I våras uppmanade lärarförbundet sina medlemmar att protestera mot de låga lönerna och återkommande demonstrationer genomfördes i flera städer.

Mohammad Maljoos säger att även om det förekommer protester i olika städer finns det ingen samordning.

– De blossar upp på olika platser men ger inget större avtryck och statsmedia rapporterar sällan om protesterna, säger han.

Att den politiska spänningen ökar i landet har också att göra med det kommande valet.

I slutet av februari hålls det val i Iran och striden står mellan moderata krafter som samlas kring president Hassan Rouhani och de konservativa som företräds av Ayatollah Ali Khamenei.