STOCKHOLM 20151103 Torbjˆrn Johansson, avtalssekreterare p LO. Foto: Anders Wiklund / TT / Kod 10040

Torbjörn Johansson. Foto: Anders Wiklund/TT

LO-förbunden nu är friare att agera som de vill – och mer ensamma. Och det sammantagna styrkan blir svagare, enligt LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.

Efter LO-samordningens haveri hålls LO-förbunden samman av de långsiktiga gemensamma avtalsmål som ska vara uppfyllda till år 2028. Om splittringen varar längre än ett eller två år kan den få allvarliga konsekvenser för facket.

Det säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som tar det som ett personligt misslyckande att LO-förbunden inte enats kring en gemensam uppfattning inför  avtalsrörelsen.
– Det smärtar mitt arbetarhjärta att vara tvungen att meddela LO:s representantskap att det inte blir någon samordning i avtalsrörelsen.

LO:s avtalssekreterare säger att det finns ett missnöje mellan LO-förbunden på flera områden. Det är framför allt strävan efter jämställdhet som orsakar motsättningar och splittringar. Jämställdhetspotterna i avtalsrörelsen 2007 var omstridda och de har följts av andra försök att hitta konstruktioner för att höja kvinnodominerade områden mer än andra.
– Några ska få mer och det är besvärligt att hantera för de andra. Det har jag stor respekt för, säger Torbjörn Johansson.

I jämförelse är arbetsgivarna ett mönster av tydlighet och sammanhållning. LO:s konstruktioner för att öka jämställdhet har varit svåra att förstå och de har ändrats gång på gång. Arbetsgivarna håller ihop. LO är oeniga och misslyckas med att samordna sig.
– Det är lättare att säga nej som arbetsgivarna gör. De har andra regelverk än vi och de är hårdare bundna till varandra. Samarbetet i LO bygger på frivillighet och solidaritet. Jag tror inte det kan fungera på något annat vis för oss och vi vill heller inte ha något annat system.

Resultatet är att LO-förbunden nu är friare att agera som de vill enligt Torbjörn Johansson – och mer ensamma. Och det sammantagna styrkan blir svagare, säger han. Med en LO-samordning kan Facken inom industrin med tyngd säga till arbetsgivarna att de andra facken kommer att ställa upp på lönebudet. Flera av LO-förbunden har sagt att de inte kommer att rätta sig efter industrins löneavtal. Och det gör industrifacken svagare.

Han tänker sig att förbunden nu har de långsiktiga målen gemensamma. Om samordningen återuppstår inom ett eller två år tror inte Torbjörn Johansson att det blir några problem.
– I och med att vi inte har någon samordning kommer vi heller inte att fatta beslut om att ett särskilt avtal är normerande för andra. Det betyder att det är arbetsgivarna och Medlingsinstitutet som får försöka se till att märket följs.

Samordningen föll när IF Metall, GS och Kommunal röstade mot ett förslag till gemensamma krav från LO. LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson tänker inte kommentera det eller förbundens avtalsbud. Han säger det är inte LO:s roll. LO:s uppgift är att samordna och skapa sammanhållning mellan förbunden.

LO-förbunden var dock eniga om att vända sig till Svenskt Näringsliv med en begäran om förhandlingar om visstid, inhyrning och omställning. Det föll, eftersom det inte blev någon samordning. Dessutom var de ense om att lägstalönerna ska öka mer än andra löner.

LO kommer att förhandla om bemanningsavtal och om Samhall. Dessutom kan det bli förhandlingar om försäkringar – avtalet kan sägas upp efter nyår.
– Avtalsrådet kommer fortsätta träffas. Förbunden är skyldiga att informera varandra och om det blir konflikt kan de söka hjälp hos varandra.

LO ser nu över vad stadgarna säger. Torbjörn Johansson berättar att LO kommer lägga fram ett förslag i januari på hur LO ska agera och fungera under avtalsrörelsen.

LÄS OCKSÅ:

Det blir ingen LO-samordning

De spräckte LO-samordningen

6F samordnar sig

Ledare: Fatalt misslyckande för facklig solidaritet