Domstol: Okej förneka folkmord
En turkisk politiker hade rätt att förneka att massmorden på armenier i Osmanska riket 1915 utgjorde folkmord. Det är innebörden av en dom i Europadomstolen.
Den högsta instansen i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna var dock delad. Tio mot sju domare röstade för att Dogu Perincek aldrig skulle ha fällts i schweizisk domstol för rasdiskriminering sedan han sagt att ”Det armeniska folkmordet är en stor internationell lögn”. Han fälldes i Schweiz 2007, men Europadomstolen slår fast att det kränkte hans yttrandefrihet.
I domen skriver rätten att Perinceks uttalande rör en fråga som är av ”allmänintresse och som inte utgör en uppmaning till hat eller intolerans”. Förintelseförnekelse kan dock alltid ses som ”ett slags uppvigling till rashat”, anser domstolen.
Turkiet förnekar att dess föregångare som nation, Osmanska riket, begick folkmord, även om landet medger massakrer med 500 000 dödsoffer. Armenier och andra kristna, liksom många historiker, anser dock att det rörde sig om ett folkmord och att 800 000—1,5 miljoner människor dödades.
Ett 20-tal länder har erkänt beskrivningen folkmord. De rödgröna partierna i den svenska riksdagen erkände folkmordet i opposition 2010, men i regeringsställning har de inte velat göra det.
TT
Massdödandet i Osmanska riket
Ett 20-tal länder har officiellt benämnt händelserna i Osmanska riket som ett folkmord.
Folkmordet benämns ofta som Folkmordet 1915, Armeniska folkmordet eller, av framför allt assyrier och syrianer, som Seyfo.
Majoriteten av dem som mördades, omkring en miljon, var armenier, men bland offren fanns även rikets andra kristna minoriteter: assyrier, syrianer, kaldéer och greker.
De flesta forskare i ämnet tror att mellan 800 000 och 1,5 miljoner människor dödades.
De flesta dog 1915—16, men förföljelserna och morden fortsatte till 1923.
Offren utgjorde mer än hälften av den armeniska befolkningen i området, de flesta av dem som överlevde flydde landet. Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.
Källa: Forum för levande historia (TT)